Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Lina Norberg Juuso: Vuxna jättebabyar är inte gulliga nånstans

Annons

Deckarförfattaren Camilla Läckberg har ett sommarhus och det är tydligen ett populärt häng för hennes polare. Då händer tre grejer:

1. Camilla tar på sig en självtilldelad projektledarroll och ser till att alla har det bra med full service.

2. Några av hennes vänner ser sig som hotellgäster och tokslappar.

3. Camilla blir jättetrött, vill grina och har inte alls semester. 

Några kvinnor som känner igen sig? Ja, jag skriver kvinnor eftersom det generellt är brudarna som roddar hem och hushåll. Den här hushållskompetensens aktiveras till max när första barnet kommer. Mamma är lik sin mamma.

Som vuxen (37 år) universitetsstudent blir jag inför varje lov provocerad när jag hör hur de unga vuxna studenterna snackar om hur skönt det ska bli att komma till barndomshemmet. De ska slänga sig i soffan, käka mammas mat och chilla. I deras värld är det något de förtjänar efter studiefliten. Men vad deras mamma förtjänar efter att ha jobbat skift på sjukhuset tänker de inte på.

Förtjänar mamma att utföra oavlönat hotellservice åt vuxna människor? Och det utöver det vardagliga arbetet? Nej. Naturligtvis inte. 

Varför blir det så här? Varför ser vissa semesterfirare sig som hotellgäster hos andra och varför förväntar sig unga vuxna full service när de kommer till sitt barndomshem? Det sker ju faktiskt på någon annans bekostad. Oftast kvinnan. Det finns så klart massa olika förklaringsmodeller. Kvinnorollen är en – en föds som människa och fostras till en kvinna som ska vara till lags. Men jag tror också att bristande kunskap om hushållsarbete är en bov i dramat. Att en del människor helt enkelt inte begriper (eller vill begripa) hur mycket jobb det ligger bakom ett fungerade hem. 

Ta en middag för flera till exempelvis: Det ska planeras, handlas in käk som sedan ska transporteras till hemmet, maten ska tillagas, bordet ska dukas, maten ska plockas fram. Sedan när alla är mätta och belåtna börjar efterjobbet. Allt ska dukas av, diskas, bänkar ska torkas rena och kastruller plockas undan. Och sist men inte minst ska soporna föras ut och källsorteras. 

Det är alltså flera timmars oavlönat jobb bakom till exempelvis mammas hemrullade köttbullar som serveras med hemgjord potatismos. Nej: det räcker inte med ett tack!

För strax är det ju dags för nästa måltid. Däremellan dammsugningen, tvätten, toastädningen och så vidare. Hushållsarbetet måste uppvärderas rejält och alla som befinner sig i ett hushåll måste dra sitt strå till stacken. Annars glider man faktiskt på någon annan.

För att bryta det här mönstret tror jag på att lära sina barn hur ett hem fungerar. Barn kan faktiskt städa om man lär dem. Att inte inkludera barnen i skötseln av hemmet är att se till att de som vuxna saknar viktig kunskap. Det kan fostra dem till vuxna människor som glider obekymrat på andras hårda hushållsarbete. Att parasitera på andra är inte rättvist. Vuxna jättebabyar är inte gulligt någonstans – bara obehagligt. 

Har du något att säga?

Skriv en insändare eller debattartikel.

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare eller debattartikel.

Skriv artikel