Annons
Vidare till st.nu
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Lisa Gemmel (S): Alla borde ha råd och ork att åldras väl

Den 18 januari har nya säsongen av Grace and Frankie premiär på Netflix. Det är, i mitt tycke, en av de bästa komediserierna som gjorts de senaste åren. Det är en serie om att på ålderns höst få sitt liv vänt upp och ner. Om vänskap och om vad som händer när inte bara samhället, utan även barnen, tycker att en är för gammal för att leva sitt eget liv på sitt eget sätt.

TV-serien är en inte helt självklar framgångssaga. Att porträtten av två kvinnor i 70-årsåldern skulle få en kvinna i 35-åldern (jag) att utropa ett spontant JA! över att jag ska få följa det omaka paret i ännu en säsong, hade jag inte väntat mig.

Serien väcker mycket i mig. Hur den porträtterar kvinnlig vänskap. Om möjligheterna att få älska den man vill. Framför allt visar serien en ålderdom vi alla borde ha rätt till, men många bara kan drömma om.

År 2020 höjs åldern för när du har rätt enligt lagen om anställningsskydd att gå i pension från 61 år till 62 år, för att sedan fortsätta att stiga några år framåt. Den som är född 1963 eller senare har rätt att gå i pension först vid 64 års ålder enligt Las. Garantipensionen kommer även den att regleras efter en höjd pensionsålder. 2023 får du garantipension först vid 66 års ålder. År 2026 kommer garantipensionen indexeras efter medellivslängden.

En ökad medellivslängd kräver förändringar i pensionsåldern. De år vi arbetar nu räcker inte till för ett stabilt pensionssystem. Men när livslängden är beroende av klass, högutbildade lever i snitt sex år längre än lågutbildade, lämnas jag med funderingar om vem som kommer att kunna gå i pension.

Det här tänker jag på när jag ser Grace and Frankie. Hur lyckligt lottade de är som före detta advokatfruar, i en amerikansk kontext, där ett eget arbete aldrig varit nödvändigt för dem. De lever i en värld där de aldrig behövt slita ut sina kroppar, där de en bra bit in i en svensk ålderspension har ork och finanser att starta ett nytt företag (att sälja vibrerande sexleksaker för dem med artros!).

Och så tänker jag på berättelserna jag hör, om barnskötaren som inte har råd att gå i pension förrän hen är 69 år, trots en kropp som värker. Om socionomen som invandrat som ung, men inte arbetat i Sverige i 40 år och därmed inte får ut full pension. Den intjänade pensionen ger runt 11 000 kronor innan skatt.

Jag tänker också på hur vi mår i dagens samhälle. Psykisk ohälsa står nu för största delen av sjukskrivningarna. Varannan svensk kommer under sin livstid att drabbas av psykisk ohälsa. Det är inte bara kroppen som riskerar att vara trasig när vi går i pension, utan även själen.

Jag ser hur lyckligt lottad jag är som har möjlighet att bara ta jobb som innebär heltidsarbete med kollektivavtal och tjänstepension, men hur jag ändå lever med rädslan för att mina val som innebar sent inträde på arbetsmarknaden och utlandsflytt ska påverka min pension negativt.

Alla pensionärer vill inte starta ett företag som säljer sexleksaker, men alla borde få ha en pensionstid mer som Grace och Frankies – att både orka och ha råd att förverkliga en dröm eller åtminstone sätta någon form av guldkant på sina sista år i livet.

Lisa Gemmel, S-krönikör