Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Lisa Gemmel (S): För många snabba reformer ökar politikerföraktet

Annons

Min vän har en bild från ett första maj-tåg där hen bär en skylt som säger “För en rimlig reformagenda”. Jag tänker ganska ofta på den skylten.

I Sverige har vi så långt bak jag kan minnas ägnat oss åt reformer som tar makten från medborgare och politiker och istället ger den till marknaden. Det rör sig bland annat om valfrihetsreformer inom välfärden, privatisering av arbetsförmedling, en bostadsmarknad som verkar finnas till för byggherrarna snarare än de i behov av bostad. Inte så rimligt.

Svenska Dagbladet skrev nyligen en välläst och väldelad artikel om hur Finland är bättre på Sverige i nästan allt.  Finland har rankats som världens lyckligaste land. Landet har topprankad sjukvård och skola. Här finns också bland den högsta tilliten till varandra, till politiker och till media. Finland är ett land som borde skryta med sin egen förträfflighet.

I Sverige sjunker däremot tilliten till politiker. Istället är det Sverige som lever kvar med en självbild om att vi är världens bästa land.

Finland styrs, till skillnad från Sverige, alltid av majoritetsregeringar. Inte för att det finns fasta block och allianser som pendlar mellan att få egen majoritet, utan för att efter varje riksdagsval bildas en ny regering utifrån förutsättningarna i riksdagen. Det kan leda till en del, i mina ögon, oheliga koalitioner. Det är inte osannolikt att nästa regering kommer att bildas av Socialdemokraterna och Samlingspartiet, motsvarande Moderaterna. I regering sitter just nu Centerpartiet, Samlingspartiet och utbrytarpartiet Blå Framtid, tidigare en del av Sannfinländarna.

Majoritetsregeringar i olika konstellationer ger en politisk stabilitet och tvingar partier att förhandla om reformer. Det förhindrar snabba svängningar i politiken och reformer som dras tillbaka efter regeringsskifte. Varje förändring kräver nämligen att en regering med stundtals helt olika ståndpunkter kommer överens.

Ur mitt perspektiv har det lett till färre snabba och omvälvande reformer i Finland. Istället har det byggt ett samhälle med bred politisk acceptans för de reformer som genomförs och hög tillit till politiker.

Finlands skola är likvärdig, du placeras efter var du bor och lärarutbildningen har inte gjorts om med snart sagt varje ny utbildningsminister. Bostäder planeras för att det ska vara blandning av hyresrätter och bostadsrätter för inte skapa segregation. Förhoppningsvis förhindras även den privatisering av vården enligt svensk modell som sittande regering försöker att driva igenom.

Sverige har efter senaste valet och regeringsbildningen gått in i ett nytt läge. Januariavtalet är en överenskommelse mellan partier som inte hade en gemensam politik inför valet.

Hur mycket jag än hoppas på en socialdemokratisk reformagenda för jämlikhet i Sverige, så inser jag att det de närmsta mandatperioderna inte kommer att vara möjligt.

I Sverige kommer partierna att behöva hitta ett sätt att långsiktigt och stabilt navigera det rådande politiska landskapet för en rimlig reformagenda med medborgaren i fokus. Ett studiebesök till den kommande regeringsbildningen i Finland skulle inte skada. 

Lisa Gemmel