Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Lisa Gemmel (S): Minskad anställningstrygghet har aldrig lett till fler jobb

Annons

Sedan augusti bor jag i Helsingfors. När beslutet om att flytta till Finland fattades visste jag väldigt lite om landet.

På många sätt är Sverige oerhört närvarande i Finland. I ganska liten utsträckning vad gäller själva språket, endast omkring 5 procent av finländarna har svenska som modersmål, utan i samhället i stort. Jag har känt mig hemma här från dag ett.

Jag förstår myndighetsstrukturen, mataffärerna innehåller allt jag brukar använda och tack och lov är daghemssystemet lika väl utbyggt som i Sverige. På de historiska museerna berättas den gemensamma svensk-finska berättelsen, som vi så sällan får höra i Sverige.

Även om många olikheter finns, bär även arbetsmarknadens funktionssätt likheter i Sverige och Finland. Den präglas av starka fackförbund, kollektivavtal och trepartssamtal mellan fack arbetsgivarorganisationer.

Den stora frågan just nu inom finsk arbetsmarknadspolitik är arbetslöshetsersättningen, närmare den så kallade aktiveringsmodellen. Den innebär att den som blir arbetslös ska “aktiveras”, närmare bestämt ska den arbetslösa arbeta i minst 18 timmar eller delta i en sysselsättningsfrämjande åtgärd i fem dagar under en 65-dagarsperiod.

Det säger sig själv att en sådan lösning skapar utmaningar för arbetslösa. En undersökning från den finska fackliga centralorganisationen FFC visar just det – aktiveringsmodellen fungerar inte. Särskilt utsatta är de som bor i glesbygd eller är över 55 år. De har haft det extra svårt att hitta en sysselsättning som ger dem rätt till full arbetslöshetsförsäkring.

Finns det varken jobb eller sysselsättningsfrämjande åtgärder spelar det ingen roll om den arbetslösa aktivt eftersöker sysselsättning.

Jag har sett något liknande förut. När Reinfeldts första regering fick makten, var det första de gjorde att försämra möjligheterna för arbetslösa att få ersättning, samtidigt som de sänkte taket för ersättningen. Det var en del i arbetslinjen, lägre ersättning skulle göra arbetslösa mer hungriga efter ett arbete.

Problemet är, som alltid, att det är svårt att söka arbete som inte finns. Eller för den delen delta i en icke-existerande sysselsättningsåtgärd.

Både aktiveringsmodellen och regeringen Reinfeldts ändringar i arbetslöshetsförsäkringen var snabbt genomförda och vilade på en stark ideologisk grund. Och ingen av modellerna verkar få folk i arbete i högre utsträckning än tidigare.

Den svenska arbetsrätten och arbetsmarknaden är en viktig bricka i det svenska regeringsbildningsspelet. Under julhelgerna har de svenska fackliga centralorganisationerna varnat för vad som kan komma att hända med arbetsmarknaden om Centerpartiets omfattande och långtgående krav på förändringar i lagen om anställningsskydd skulle få gehör hos en ny regering.

Jag hoppas att det just nu pågår fruktsamma regeringsförhandlingar med Stefan Löfven som statsministerkandidat. En sådan regering kommer att behöva förhandla, kompromissa och ge varandra vissa segrar. Men jag hoppas Löfven och de andra har lärt sig av regeringen Reinfeldt och även Finland.

En ny regering bör i stället fokusera på det som faktiskt ger nya jobb, nämligen utbildning.

Lisa Gemmel är ny S-krönikör i ST. Hon är utbildad jurist och skriver bland annat för Dagens Arena.