Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Lisa Lindström: Jag har inte råd att flyga till Thailand – men det stör mig inte det minsta

Annons

Nu lunkar vardagen på som vanligt igen. Vi har till och med fått en regering, äntligen. Kan dock inte påstå att jag lidit nämnvärt  av frånvarande ledarskap. Vi vanliga gräsrötter har ju väldigt liten kontakt med de som sitter där uppe. Det vanliga livet rullar på vare sig det är blått eller rött eller grönt.

Var och en har sin egen lilla mikrovärld, sina egna små eller stora bekymmer och problem. Alla tänker på sig, det är bara jag som tänker på mig! Huvudsaken är att barnen har det bra, att pensionen kommer när den ska och att man har huvudet upp och fötterna ner. Större krav än så har man inte på livet i min ålder.

Gud så tråkigt tänker säkert den yngre generationen, men har man en bok eller ett korsord  behöver man inte ha tråkigt. Tvärtom kan man känna sig tacksam över att slippa ge sig ut i halkan och kylan och mörkret för att gå på någon tillställning där man i alla fall inte hör vad folk säger.

I dagarna för ett år sedan hade jag planerat att ta tåget till Stockholm med en väninna för att fira en halvjämn födelsedag. Vi skulle bo på hotell, vi hade bokat in två teaterföreställningar, museibesök och lunch med barn och barnbarn.

Vad bidde det då? Det bidde ingenting, för vi blev ju totalt insnöade som ni säkert minns. Tågen var inställda, bussarna gick inte, skolorna höll stängt, norra Sverige var stängt. Den födelsedagen glömmer jag aldrig, splendid isolation. Jag kunde ju inte bjuda hem några för jag hade ingen mat hemma, och ingen kunde ta sig hem till mig i snöstormen.

Jag fick pengarna tillbaka av SJ, och mina barn övertog teaterbiljetterna. Det var ju trots allt en tröst i eländet att det planerade kalaset inte kostade ett öre. Jag tror att jag trots allt tyckte att det var ganska skönt att slippa ge mig ut i snökaoset. Det var ju extremväder.

Apropå den nya regeringen har de nu lovat att ta bort den orättvisa pensionärsskatten. Jag har aldrig fattat det där, det är väl ändå inte många kronor det handlar om för en liten gräsrot som jag som varit hemmafru stor del av livet. Min nya pension har ökat med hela 144 kronor, en svindlande summa!

Hyreshöjning och dyrare mat äter ju upp de där kronorna  i ett nafs. Men det går absolut ingen nöd på mig. Om det mot förmodan skulle dyka upp en rik snubbe med massa pengar, tjusig villa och stuga  i fjällen, tvivlar jag på att jag skulle falla för det. Tanken är nästan skrattretande. Jag har inte råd att flyga till Thailand, men det stör mig inte det minsta. Förresten ska man undvika att flyga för miljöns skull. Den dagen de har konstruerat ett flygplan som går på el, är jag inte med på tåget, nej flyget, längre. Vad ska jag i Thailand att göra förresten? Den svenska värmen räckte mer än väl förra sommaren.

Slutligen återkommer jag till min käpphäst. Såg ni Skavlan fredagen den 11:e januari där en  professor talade om vådan med mobiler? Som inledning visades massa roliga sekvenser med människor som kolliderade med lyktstolpar, ramlade i vattnet och andra dråpliga situationer där de var helt uppslukade av sina mobiler. Om situationerna var fejkade ska jag låta vara osagt, men roligt var det.

Lisa Lindström