Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Livet efter Wandell fortfarande osäkert

Annons

Det finns förstås ett liv i Timrå efter Tom Wandell också. Vem hade förresten trott något annat?

Och efter 1–0 efter 56 sekunders spel, 4–0 efter första perioden och till slut 5–2 kan man ju få för sig att framtiden ser hur lugn och fin ut som helst. Som om höstens succécenter inte kommer att saknas alls.

Då säger jag som min kompis tomten: Ho, Ho, Ho...

Bara att hoppas han kommer med ett par stora klappar hit till Timrå och E.ON Arena innan det är för sent. Innan julracet är över. För då kan det vara för sent.

Jag vidhåller alltså att Timrå IK behöver förstärkningar. Både i form av en kvalitetscenter och en tufft spelande back. I alla fall om vi ska våga tro på slutspel framåt vårvintern till.

Ja, truppen behöver vässas i alla händelser. Än är det nämligen alldeles för tidigt att ropa hej då till kvalseriestrecket.

Men det var en härlig förstaperiod vi fick se – en av de allra bästa och skojigaste så här långt – och det som gladde mig allra mest var att de båda grovjobbarna Anton Axelsson och Oscar Sundh äntligen fick göra mål. Sundh har ju inte nätat sedan premiären (6–5 mot HV den 18 september) och Axelsson tillhör inte heller de där frekventa målskyttarna, precis...

Allra bäst dock: Johan Andersson, centern i samma kedja. Hans formkurva är faktiskt stadig. Inte brant – och så där dramatisk är ju heller aldrig nr 17 i sitt agerande, någon gång – men tydligt framåt och uppåt!

Att det skulle bli en reaktion efter Wandells avsked i torsdags är jag agentligen inte ett dugg förvånad över. Däremot var sättet det skedde på glädjande. För det var verkligen mycket av den fruktsamma kombinationen vilja–laganda–spelglädje i gär eftermiddag. Och att Erik Andersson kan gå in och styra upp en fjärdelina kom väl heller inte som någon överraskning.

Men vi behöver ändå något mer och bättre här framöver. Så att kompetente Mika Pyörälä slipper fortsätta vikariera som center.

Det går nämligen inte att bortse ifrån att Rögle utan ryggskadade Kenny Jönsson är ett klart sämre lag, och i går saknade verkligen nordvästskåningarna sin Kung Kenny. Dessutom är det nog så att det nu vänt nedåt för nykomlingarna i grönt och vitt (därmed inte sagt att jag tror det bär raka vägen ner över kvalstrecket här framöver).

Och Timrås negativa reaktion efter den lysande förstaperioden – med ett allt mer avvaktande och temposvagt spel under större delen av andra perioden – var inte vacker att se.

Så hur livet efter Tom Wandell egentligen kommer att se ut vågar jag inte sia om.

Men visst är det en härlig elitserie vi har fått oss till livs (även om det periodvis varit alltför spännande och jobbigt för oss medelpadingar). Hur jämnt som helst – och efter Djurgårdens seger över Färjestad var det än viktigare med gårdagens trepoängare för Timrå. Som på tisdag åker ner till Södertälje för ett möte med jumbon SSK.

Transportsträcka?

Glöm det!