Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Livet i olika färgskalor

Konstrecension
Matfors Konstförening: Måleri av Eva Sollander
Matfors bibliotek
30 januari - 2 mars

Annons

Eva Sollander är en erfaren och välrenommerad Sundsvallskonstnär med ett stort antal separat- och samlingsutställningar bakom sig. När hon nu är Matfors Konstförenings februarikonstnär visar hon kvinnogestalter, landskap och stilleben, och som vanligt är det sobert, lågmält och smakfullt.

Cirka hälften av bilderna håller sig i en ljus färgskala som jag mest har kommit att förknippa henne med, men resten är mörkare och färgstarkare, med förkärlek för starkt lila och blått. Ibland experimenterar hon också med en ruggad ytstruktur som bidrar till ett lite robustare intryck; kanske vill hon inte bli alltför finlemmad.

Bland de mörka bilderna finns ett par små landskap som inte riktigt hittar rätt i harmonin mellan skärpa och färg, men desto mer balanserade är till exempel "Skymningsrelax" och "Grändernas vemod", den senare invävd i ett skimmer som gör den lite overklig; en minnesbild snarare än en verklig stad och med speglingar som får perspektivet att snurra lite. Också små stilleben som "Barkbåt" och "Ett glas rosé" är fint samlade i form liksom gråstenslandskapet "Nipan".

"Den första snön" är ett mycket fint landskap med höströda träd på avstånd, i kontrast till snötäckets och himlens gråvädersnyanser. I de små "Myrmark" har hon gjort det gulbruna, jordnära, som kontrast till det blålila, som talar om avstånd och avlägsenhet.

Kvinnogestalterna är oftast ensamma, lätt bortvända eller i alla fall inåtvända; ett med sina tankar i en egen värld av inre liv. I "I öster börjar dagen" vänder en orientalisk kvinna ansiktet mot gryningen, och hela scenen andas meditation och stillhet. Hon har en syster i "Japansk lykta"; en nattbild där kvinnan ler som om hon tänker på något njutningsfullt. Båda har växten japansk lykta i handen, ett eldöga som bryter helt i färg. Intressant är också effekterna som de infällda pappers- eller tygbitarna under färgen ger: omväxling och jämvikt åt ytor och linjer som inte riktigt blir vad man tror.

Den lilla "Stilla" talar till mig: här tycks en ung människa ha fångats i ett kanske sällsynt ögonblick av inre balans, ett när hon inte vaktar på omgivningen och själv påverkas av den. "Det är så långt mellan dig och mig" är en enkel och gripande bild med en liten vers infälld, som antyder att någon försvunnit, kanske dött, och i sin saknad talar den spröda, lite äldre kvinnan fortfarande med den som gått bort. Det är sorg och längtan, vackert fångat, av något vi helst hade sluppit i livet. Kanske är den livfulla väggen, bakgrunden, en bild av att den älskade fortfarande lever i hennes inre.

Så visar utställningen två sidor av Eva Sollander, både den lågmälda, introspektiva och finkänsliga, och den som strävar mot ett mer expressivt språk, som tar plats och borrar djupare i färgers möjligheter. Båda är mycket tilltalande.

Läs mer om aktuella utställningar:

Djuren inom oss