Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Lizette hittar lugnet i föräldrarnas stuga i Alby

/
  • På gångavstånd från föräldrarnas sommarstuga ligger Lizettes farmors gamla stuga. Även här har hon tillbringat många somrar.
  • Barnens konstverk pryder väggar, trappen och även dörren till toaletten. Det är Lizettes dotter Dominique som målat den.
  • I Torsviken finns en fin badplats där familjen spenderat många varma sommardagar.
  • Leon, sex år, och pappa Peter badar vid Torsviken. Leon lärde sig simma när han var bara två år gammal.
  • Lizette har en lång karriär inom musik och teater bakom sig men nu har hon sadlat om. Hon har en termin kvar på lärarutbildningen. I Alby hittar hon lugnet.
  • Bernt och Iris Pålsson köpte sommarstugan 1974. Familjen bor i Stockholm men är här varje sommar.
  • När Lizette var här i tonåren hände det ofta att hon blev uttråkad och ville åka hem. Nu längtar hon ofta till lugnet i Svenskby i Alby.
  • Den blå stugan med vita knutar ligger i skogsgläntan. Det är inte mycket som stör, bara tågen som rusar förbi ibland. Men det vänjer man sig vid efter ett tag.
  • Familjen Pålsson köpte stugan i Alby 1974. Många somrar har de spenderat här och dagarna består bland annat av sällskapsspel, bad, läsande och fisketurer.
  • Lizette tycker att det är avkopplande att vara i stugan. Hon brukar ofta slå sig ner med en bok i vardagsrummet.
  • När Lizette berättar om tsunamin bryter tårarna fram. Hon beskriver händelsen som en milstolpe i familjens liv.
  • Den vita trappen som leder upp till det stora sovrummet är vackert dekorerad. Varje år har barnen fått skapa fritt.
  • I det stora rummet på nedervåningen blandas inropade auktionsfynd med mormors gamla möbler.
  • Den vedeldade spisen används fortfarande.
  • I taket, bredvid den öppna spisen, hänger hustomten. Stugan är mysig och ombonad. När familjen köpte den bestod den nedre våningen av flera rum men väggar har rivits ut för att skapa mer rymd.
  • Leon, sex år, och pappa Peter badar vid Torsviken. Leon lärde sig simma när han var bara två år gammal.
  • Det lilla uthuset på tomten är också dekorerat med målningar.
  • Bredvid fågelhuset står ett kubbspel och ett crocketspel, redo att plockas fram när familjen vill umgås.
  • Den vedeldade spisen används fortfarande.
  • Lizette, Peter och Leon spenderar några lediga sommardagar i sommarstugan i Alby. Döttrarna Antonia och Dominique kunde inte följa med den här gången.
  • Stugan byggdes 1934 och Bernt och Iris beskriver den som deras lilla oas. På sommaren kommer ofta barn och barnbarn på besök. Ibland är det upp till 12 personer här samtidigt.
  • Leon trivs bra i sommarstugan. Nu är han är några dagar med mamma Lizette och pappa Peter.
  • Bernt Pålsson tillreder dagens fångst. Han är ofta ute och fiskar i sjöarna runt Alby.
  • Dagens fångst ska snart tillredas av Bernt medan barnbarnet Leon tittar på.
  • Bernt och Iris köpte huset 1974. Varje sommar spenderar de här i lilla Svensky i Alby utanför Ånge. Tidigare var Bernt också här ibland under vinterhalvåret.– Men nu har man blivit bekväm av sig, säger han.
  • När Lizette berättar om händelserna den där morgonen annandag jul är det många känslor som kommer fram. Hon är tacksam över att hela familjen klarade sig men är mycket kritisk till de svenska myndigheternas agerande.
  • Sommarstugan i Alby är familjen Pålsson-Sällings tillflyktsort. Peter och Leon badar ofta i Torsviken när de är här.

Det var när tsunamin slog till den där vackra dagen som livet förändrades. Familjen överlevde mirakulöst och Lizette bestämde sig för att satsa på sin stora dröm, att bli lärare.
Föräldrarnas sommarstuga i Alby har sedan barnsben varit hennes reträtt.

Annons

Det är i lilla Alby utanför Ånge som Lizette Pålsson-Sälling spenderat varje sommar sedan hon var nyfödd. Pappa Bernt är uppvuxen i Alby och mamma Iris i Haverö men föräldrarna bor numera, liksom Lizette, i Stockholm.

De första somrarna tillbringades i far- och mormödrarnas stugor men 1974 köpte Bernt och Iris stugan i Svenskby. Blå med vita knutar står den där i gläntan, ombäddad av skog.

Sedan 70-talet har sommarstugan fått en veranda, toalett och dusch. Väggar har rivits ut för att skapa mer rymd och både undervåningen och övervåningen består av bara ett enda rum.

– Det är mysigt här. Det är mycket nostalgi och minnen och det är extra kul att träffa gamla kompisar när man kommer hit, man har så mycket att prata om. Man får också tillfälle att träffa släkten, säger Lizette.

Döttrarna Dominique och Antonia är inte med den här vistelsen. Antonia är hemma på Lidingö och ska snart åka ut med en kompis och hennes familj och segla i Grekland. Dominique är i USA för att arbeta som barnflicka en månad.

Men Leon, sex år, har varit här sedan helgen med mormor och morfar. Han trivs bra här, älskar att bada och fiska. I Torsviken finns en fin badplats och Leon simmar som en fisk i vattnet, hoppar utan rädsla från hopptornet och dyker obekymrat från bryggan. Häpnadsväckande simkunskaper för en sexåring. Men att Leon simmar bättre än många vuxna har sina förklaringar. Pappa Peter lärde honom simma redan när han var två och ett halvt år. Ett halvt år tidigare var familjen på semester i Thailand. Bernt, Iris, Lizettes bror och hans flickvän var också med på resan och de bodde på ett hotell i Krabi. På morgonen annandag jul åkte de över till Chicken Island med båt för att bada och sola. Lizette beskriver platsen som ett paradis. De hade precis packat upp badkläder, matsäck och handdukar när helvetet bröt ut. Lizette såg bara ett stort berg av skum komma mot dem, det var svallet från tsunamin som hade träffat den andra sidan av ön.

– Jag bara skrek, ta på er flytvästarna. Jag höll i Leon och vi sprang. Vi kom ifrån varandra i skummet, berättar Lizette.

Dominique, Antonia och Malin hade klättrat upp på en hydda. Snart lugnade allt ner sig men många blödde och många hade försvunnit. För att distrahera barnen tog Lizettes mamma fram en burk med godis. Då hördes ett fruktansvärt dån.

– Vi bara tittar på varandra. Peter springer bort och tittar och sen skriker han bara klättra, klättra.

Upp för en 15 meter hög bergshäll klättrar de. Peter med Leon. Vattnet är dem hela tiderna vid hälarna. De skrapar huden mot de vassa klipporna men lyckas få fatt i rötter och tar sig till slut upp. När Peter har en bit kvar kastar han upp Leon och precis då kommer vattnet forsande.

Lizettes mamma och pappa lyckas också ta sig upp och befinner sig en bit bort men de kan skrika till varandra och alla har klarat sig.

– Vi hade massor av skrapsår och blödde men vad gjorde det, vi levde ju.

Uppe på toppen av ett berg, utmattade av ansträngningen hade de ingen aning om vad som hänt eller vidden av det hela.

– Det kunde ha varit jordens undergång, det var så det kändes. Himlen var ju klarblå och solen sken så vi visste inget alls.

En thailändsk kvinna kunde ringa från sin mobiltelefon och fick reda på att det hade varit en jordbävning i Sumatra. Sedan, efter många timmar av väntan, kom en kustbevakningsbåt som körde dem i land. Människor låg döda i vattnet tillsammans med massviss av bråte. Hotell var jämnade med marken. Barn skrek efter sina föräldrar. Föräldrar letade efter sina barn. Den svenska regeringen och de svenska myndigheternas agerande efter tsunamin var mycket dålig, menar Lizette. Hon tror att många dog eftersom ingen åkte ut och letade efter dem. Även resan hem med ett evakueringsflyg var under alla kritik. Inte ens sjukvårdare fanns med, istället fick alla ta hand om varandra, många var i mycket dåligt skick. Fem år efteråt mår flera av familjemedlemmarna stundtals dåligt men upplevelsen har också fört mycket positivt med sig.

– Tsunamin blev en milstolpe. Det blev en jättestor vändning i våra liv och för mig personligen har det också hänt jättemycket. Man tror att man är odödlig men man är så himla sårbar. Om havet kan resa sig när himlen är klarblå, då kan vad som helst hända.

Det var efter tsunamin hon bestämde sig för att utbilda sig till lärare. Hon har en termin kvar av utbildningen och har under våren skrivit sin c-uppsats.

– Jag har sagt ända sedan jag var liten att jag ska bli fröken när jag blir stor. Efter tsunamin kände jag att jag inte kan bli större än såhär.

Lizette, Peter och Leon har tillbringat tre dagar i stugan. Tre välbehövliga dagar, utan tanke på uppsatser, tentor eller annan stress.

– Hemma i stan har man allt som ska göras men här kan jag koppla av på ett annat sätt.

Tystnaden finns här i Svenskby. Tåg passerar visserligen i närheten.

– Men det vänjer man sig vid, säger Lizette.

Iris dukar fram saft, frukt och chokladkaka på den skuggiga altanen samtidigt som Bernt visar upp fångsten efter morgonens fisketur, en stor öring som ska bli kvällens middag. Oftast lagas maten på den vedeldade spisen i köket. Det ombonade allrummet pryds bland annat av Lizettes mormors gamla brudkista och ett vackert skåp som är inropat på en auktion. Den vita trappen, dekorerad med barnens fina målningar, leder upp till övervåningen. Flera sängar finns här och från taket hänger två blå sängmattor, där barnen brukar sitta och spela spel eller vila efter en varm sommardag. Korktapeten från 1970-talet hänger med än idag, den hör ihop med rummet. Det är här som alla sover och ibland har de varit 12 personer i stugan samtidigt.

– Det är det som är så mysigt, att alla är tillsammans. Det funkar faktiskt jättebra, säger Lizette.

Annons