Annons
Vidare till st.nu
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Löjeväckande kräftgång av landstingspolitikerna

De senaste dagarna har vi återigen bevittnat en fantastisk uppvisning i Landstinget Västernorrlands löjeväckande kräftgång. Ett steg framåt och sedan 29 steg bakåt, minst. Faktiskt mest baklängesgång är det. Med all önskvärd tydlighet ser vi att landstinget saknar förmåga att ta ansvar och vårt enda hopp är tvångsförvaltning.

Bypolitik, egen populism, vilka som skriker högst är det enda viktiga. En eventuell tungt vägande politiker inom sossarna kan också väga tungt på vågskålen. Verkligheten med en budget som är i fritt fall och blöder för varje dag blundar man envist för. Utredningar och diskussioner är de enda förslag som vinner mark.

Ett typiskt svenskt förhållningssätt, debattera in absurdum tills hela saken dött ut och ingen längre orkar bry sig. Något som för övrigt fungerat väldigt bra i åtskilliga år inom landstinget för att ta död på debatten om vi verkligen har råd med tre akutsjukhus. På det viset har landstinget fortsatt gå minus år efter år. Skattehöjningar har räddat för stunden men en ekonomisk katastrof kommer allt närmare. Och kräftorna har fortsatt gå baklänges. Från den norra delen av länet kommer enbart hjärtskärande anledningar till behållandet av tre akutsjukhus och då särskilt Sollefteå sjukhus.

Man riskerar att dö, allt blir nattsvart, inga barn kan födas och hela bygden kommer dö ut om inte sjukhuset får vara kvar. Att behöva åka till ett annat sjukhus är förenat med total kollaps för Sollefteå. Jag förstår inte hur folk boende i Ånge, Östavall och andra orter längst bort i Medelpad, från Sundsvalls sjukhus räknat, har kunnat överleva? Hur föder ni barn, hur överlever ni en ambulanstransport till Sundsvalls sjukhus? Möjligen kan ni hålla en kurs för ängsliga ångermanlänningar?

Men skeppet landstinget har redan sjunkit. Kvar på ytan är endast ett par bubblor och två gummibåtar. Den första innehåller idel, ädel skränande bypolitiker med populismen girigt hängande i mungiporna. I båten efter sitter en flock politiker som likt soptunnor utan lock, gapar tomma och innehållslösa. De har sällan eller aldrig något att säga, i varje fall absolut inget avvikande. Gud förbjude! Och eftersom hela landstinget präglas av detta synsätt är tvångsförvaltning vårt enda hopp. Det är inte rimligt med tre akutsjukhus i länet. Ett sjukhus i Medelpad och ett i Ångermanland, sedan får ångermanlänningarna bestämma själva var de vill att detta ska ligga.

Ylva Harr

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel