Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Lovsång för 5 i 12

Annons

Han hette Samson, en krigsskadad ung man, flykting från Eritrea. Vem vet vilka demoner som rörde sig i denna sargade själ?

Hon hette Sara, en ung och entusiastisk tjej från småstaden Härnösand. Sara hade engagerat sig för just flyktingar som kommit till Sverige. Hon och andra kompisar stod på torget och sålde rättvisemärkt kaffe och hon var en av initiativtagarna till 5 i 12-rörelsen.

Samson mördade Sara, ja inte bara Sara utan också hennes kompis Sylvia en sen höstkväll 1989. Jag kände ingen av flickorna väl, Sara mycket ytligt. Vi hade hejat på varandra någon gång eftersom vi var bekantas bekanta. Sylvia hade jag faktiskt jobbat med på krogen. Jag som dörrvakt, hon stod i garderoben på ett av stadens nöjesetablissemang.

Tiden går, snart är det är snart 19 år sedan allt det förfärliga hände. Men jag minns det enorma hat dubbelmordet skapade i lilla Öbacka. Vem gärningsmannen var och varifrån han kom, var snart på allas läppar. Utlänning, en av de där svartskallarna. Så hette det.

Som spaningsmord betraktat var tragedin inget att hänga i granen. Samson gick samma kväll som dådet inträffade in på polisstationen i Härnösand och berättade att han gjort något hemskt.

Senare berättade en anställd på tingsrätten för mig, om hur man i samband med häktningsförhandlingarna, hade hittat en snara uppsatt på bakdörren där de misstänkta brukade föras in.

På en handskriven lapp stod där: lämna ut Samson till gatans parlament.

Och visst förstår man det. Två unga oskyldiga flickor med hela livet framför sig, slaktas på ett bestialiskt sätt. Hatet mot gärningsmannen var begripligt.

Jag vet inte hur många år han satt inlåst, men många var det. Och jag inbillar mig att hans värsta straff kanske var att varje dag vara medveten om vad han gjort.

Men nu till avarterna. Efter mordet exploderade hatet mot unga invandrare i Härnösand. Alltså inte bara mot förövaren. Man till och med tvingades evakuera en grupp unga eritreaner från en förläggning, det fanns indikationer på att en mobb skulle ge sig på dem.

Senare på hösten samma år ägnade sig personer i stadens begåvningsreserv åt att tända brinnande kors i centrala Härnösand och därtill posera iklädda Ku klux klan-mundering. Ni vet vita kåpor och stjärngossemössa.

”Korsen brinner i Härnösand” skrek rubriken i Västernorrlands Allehanda. Minns jag rätt så talar vi Bodoni bold och mer än 72 punkter. En fet rubrik med andra ord.

Visst är det märkligt. Jämför med en annan av kvällstidningarnas storsäljare, de bestialiska morden i Arboga där en tyska i 30-årsåldern mördade två små barn på det mest fasansfulla sätt och så när tog livet av deras mor.

Har tyska UD avrått sina medborgare för att resa till Sverige?

Har vi behövt evakuera tyskar för att de riskerats utsättas för misshandel av svenska huliganer?

Har vi gått om kring och tittat snett på personer som vi vet har tyskt påbrå eller andra kopplingar till Tyskland?

Svar: Nej, nej och nej.

Men Christine Schurrer är ju förstås europé, precis som vi - och vi kan ju inte gärna börja jaga kaukasier för vad en enda person gjort. Människor med en annan hudfärg är en helt annan sak eftersom de går att särskilja som grupp.

Man skulle kunna kalla det rasism.

Den mördade Saras pappa heter Stig Wallin. Jag känner honom inte. Men jag upplever en djup beundran för en människa som vägrat låta sig snärjas av det besinningslösa hatet. Hur lätt hade det inte vara att begrava sig i bitterhet och förtvivlan?

Stig Wallin tog vid inom den 5 i 12-rörelse som hans dotter varit med om att skapa. Han orkade föra hennes engagemang vidare. Och rörelsen har växt i Sverige och inom Europa. Därmed har Stig Wallin också hedrat sin dotters minne på ett sätt som varit få andra föräldrar förunnat.

Om den som då var en ung flicka sitter i sin himmel och kikar ned tror jag att hon gläds. Sara fick inte finnas kvar men hennes idéer lever. Allt är inte dumheter och elände. Det finns ljus i det mest kompakta mörker. Dagen skall gry på nytt.

Och håll med om att 5 i 12 rörelsen är värd en lovsång.