Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Lugn motorcykeltur slutade i våldsam olycka

/
  • Gefle Dagblad, den 3 maj 2010. Dagen innan inträffade olyckan. Åsa Westman och Lars Ek har åkt motorcykel på stora vägar genom åtskilliga länder i Europa, men det var under en färd i lugnt tempo som kraschen var ett faktum när en bilist gjorde en vänstersväng tvärs över deras vägbana.
  • Spikat ben. Benbrottet var komplicerat och krävde två operationer, men nu är Åsa Westman på benen igen och i januari återgick hon till sitt arbete.

För ett år sedan var Åsa Westman från Sundsvall med om en våldsam motorcykelolycka. Hon är ännu inte helt återställd.

– Men jag är väldigt tacksam över att jag har fått en andra chans, säger hon.

Annons

För många innebär bara vägar och varmare vindar att motorcykeln rullas ut från sin vinterförvaring. Tre mc-förare har redan omkommit i år och flera har skadats, och bakom varje liten olycksnotis i en dagstidning finns ett människoöde.

Åsa Westman klarade livhanken efter kollisionen förra våren, men hon har gått igenom ett tufft år och än är det inte över.

– Jag vill inte varna för något som kan vara en fantastisk upplevelse. Vi har gjort många fina resor genom Europa och alla måste välja själva. Men just nu vill jag hellre semestra på annat sätt, säger hon.

Den 2 maj i fjol blev en ödesdiger dag för Åsa Westman och hennes särbo Lars Ek. Åsa satt bak på motorcykeln när paret kom åkande i lugn fart genom Hofors, några mil norr om Gävle. En bilist i den mötande filen hade stannat till framför dem eftersom han skulle göra en vänstersväng.

– Han hade stannat, men precis innan vi skulle passera började han köra ut. Vi var chanslösa och vid kollisionen flög jag i en vid båge över motorcykeln, berättar Åsa.

Hon hann tänka på att hon inte hade skaffat sig någon olycksfallsförsäkring och att hon skulle försöka landa på ett bra sätt. Efteråt stack benpiporna i Åsas vänstra smalben ut och som en följd av chocken dök det även upp en massa andra ostrukturerade tankar.

– En av dem var att det ju var tur att jag tidigare hade hunnit sätta på mig läppstift eftersom det började samlas så mycket folk på platsen, säger hon och skrattar.

Ambulansen kom och klippte upp Åsas byxa och stövel. Förutom frakturen fanns en splitterskada i det vänstra benet. Det spjälades med hjälp av en lång spik och Åsa fick inte kliva ner på foten på tio veckor.

– Även Lars var skadad och hela sommaren fick vi sitta i stillhet, berättar hon.

Efter tre månader tvingades läkarna göra en ny operation. Från Åsas höft togs det ben som användes som utfyllnad där det saknades benmassa och hon fick en ny kraftig märgspik som hon kommer att ha kvar i benet livet ut.

I januari återvände Åsa till jobbet på käkkirurgen på Sundsvalls sjukhus. Hon jobbar heltid men går fortfarande på sjukgymnastik för att jobba upp rörligheten i foten.

Till det yttre finns det ingenting hos Åsa som vittnar om den svåra olyckan.

– Jag är glad över att jag lever och kan gå och läkarna säger att jag till och med ska kunna springa i framtiden. Livet känns väldigt värdefullt efter en sådan här händelse, säger hon.

Annons