Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Magsäcksoperationen misslyckades

/
  • Efter sjukhusmissen börjar nu en lång och mödosam rehabilitering för Annica Hedörn från Norrhassel. Hon och maken Per-Erik känner en stor tacksamhet över allt stöd de har fått. – En bybo har planterat penséer hemma på gården och Facebookgruppen och insamlingen var ett fantastiskt initiativ, säger Annica Hedörn.

Nu är Annica Hedörn tillbaka på Sundsvalls sjukhus. Efter den misslyckade magsäcksoperationen tvingades läkarna amputera hennes ena ben.

I tre veckor låg hon nedsövd i respirator i Uppsala.

– För sjukvården är det här ett av många misstag - jag kommer att vara handikappad livet ut, säger hon.

Annons

Det är med blandade känslor Annica Hedörn åter igen vårdas på sjukhuset i Sundsvall. Närheten till barnen, barnbarnen, mamman och alla vännerna är värdefull, men hon känner en osäkerhet.

– Det var ju här det skedde, säger hon och tittar ned på katastrofens konsekvens.

Amputationen var en förutsättning för att 47-åriga Annica skulle överleva.

– De säger att det bara finns en annan patient som har varit med om samma sak och den personen avled, säger Per-Erik Hedörn.

I två års tid hade Annica förberett sig inför sin gastric bypass. Under den tiden hade hon gått ner 48 kilo i vikt.

– Det kändes egentligen som om jag redan hade gjort operationen, säger hon.

Men när det första titthålet skulle göras punkterades Annicas kroppspulsåder. Den syddes i hop akut och när det efteråt visade sig att blodet inte nådde fram till benen togs det beslut om att Annica skulle föras akut till Uppsala för en omoperation.

– En kärlkirurg i Uppsala sa att benen klarar sig i sex timmar utan syresatt blod. Fördröjningen av Annicas transport innebär att hennes ben blev utan blod i 14 timmar, säger Annicas make Per-Erik Hedörn.

– Vi vill veta varför det blev så. Hade transporten skett tidigare hade man ju klarat benet, säger Annica.

Hennes kropp är svårt sargad efter alla ingrepp. Ärret efter operationen när kroppspulsådern syddes ihop är flera decimeter långt. Eftersom vävnader hade börjat dö i Annicas ben frilades musklerna och huden skars upp längs både ben och ljumskar.

– Jag får fortfarande smärtstillande och har fantomsmärtor efter amputationen. Det känns som om foten sitter fast i ett cykelställ och jag kommer inte loss, förklarar hon.

Även för Per-Erik Hedörn är känslorna blandade.

– Jag är ju så glad över att hon överlevde, men det ska inte få bli så här, säger han.

I fredags träffade Per-Erik och Annica en kurator som hjälper dem med all pappersexercis som blir en följd av det som hänt. Paret ifrågasätter också landstingets ovilja att betala för Per-Eriks vistelse på patienthotellet.

– Jag har betalat 25 000 kronor i hotellkostnader. Insamlingen som startades på Facebook är till stor hjälp men vi tycker att sjukhuset ska stå för det eftersom det var här felet begicks, säger Per-Erik Hedörn.

Nu väntar en lång rehabilitering. Utanför salen står Annicas nya rullstol. 1800-talsfastigheten hemma i Norrhassel ska handikappanpassas och så småningom ska en protes provas ut.

Annica har inga förhoppningar om att hon ska kunna återgå till sitt arbete som personlig assistent, men hon är fastbesluten om att hon ska kunna gå igen framåt hösten. En Thailandsresa i september var bokad och betald redan innan operationen.

– Vi ska åka på resan. Läkarna tycker att det är bra att jag har en morot och de tror att det kan lyckas. Jag har alltid varit väldigt tjurig, säger hon och ler försiktigt.

Paret Hedörn är djupt tacksamma mot alla människor som har stöttat dem under deras livs svåraste tid.

– Folk från hela landet har hört av sig. Södet vi har fått är helt fantastiskt, säger Per-Erik Hedörn.

Annons