Annons
Vidare till st.nu
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Makt ändrar partikultur

En av de avgörande ideologiska skiljelinjerna mellan höger och vänster är tron på kollektivism kontra individualism. Vänstern tror mer på det förra och högern har historiskt ansett att skyddet av individen varit viktigare. Någonting tycks dock hända när högerpartier får regeringsmakt - något som nu bekräftas av Katarina Barrling Hermansson, fil dr i statsvetenskap. Det handlar om hur partierna väl i regeringsställning utvecklar partikulturer som blir mer kollektivistiska.

Anne-Marie Pålsson, före detta moderat riksdagsledamot, har nyligen skrivit en bok som bland annat avslöjar Fredrik Reinfeldts hårda grepp om partiet. Detta var inte helt överraskande. Det är inte så länge sedan FRA-frågan var aktuell för omröstning och riksdagsledamöter ledamöter sattes under press av sina riksdagsgrupper för att följa alliansens linje.

Karl Sigfrid (M) ska enligt SVT:s Agenda ha kallats för alliansens svage länk av Reinfeldt. Partiledaren upplyste också sina partikamrater att "ni är här för att genomföra regeringens politik och ingenting annat". Fredrick Federley (C) grät i talarstolen vid FRA-omröstningen och för Sveriges Radio förklarade han att han inte ville brista i förtroende hos sina riksdagskollegor. Folkpartiets Birgitta Ohlsson var en annan motståndare mot lagen men partitrycket blev starkt och till slut la hon ner sin röst. Det finns fler exempel, vad de tillsammans visar är dock att en kollektivistisk partikultur där underkastelse och lydnad förväntas, varken är en patenterad vänsterföreteelse eller en av Fredrik Reinfeldts egna uppfinningar.

Snarare tycks det vara en struktur som växer med ökad makt - kanske för att säkra en stabil regeringspolitik. Barrling Hermansson förklarar att de partier där ledamöterna röstar som mest efter eget huvud är Vänsterpartiet och Miljöpartiet, de minsta oppositionspartierna. Dessutom har Socialdemokraterna, vilka tidigare varit kända för sin partipiska, blivit mindre hårda under sin tid i opposition.

"Det skulle vara dåligt för Sverige om alla fick rösta som de ville" sa Reinfeldt då Göran Thingwall (M) gick emot partilinjen angående ett uttalande om Turkiet. Självklart önskar en partiledare och inte minst statsminister inget annat än enighet och att så många som möjligt stöder den allmänna linjen. Men gillar vi idén om en dynamisk demokrati bör vi dock vara återhållsamma med piskorna och påminna borgerligheten om att kollektivistisk konsensus ofta förknippas med mindre trevliga statsskick.