Annons
Vidare till st.nu
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Män måste ta ansvar för en ökad jämställdhet

Vi är många som har sett det tal som skådespelerskan Emma Watson höll i FN-skrapan i New York den tjugonde september i år. Det var en allvarsam Emma Watson, som med lätt darrande röst inte bara adresserade de församlade (med FN:s generalsekreterare Ban Ki-moon i spetsen), utan även mig och alla andra män på vår planet.

Talet hölls i samband med lanseringen av kampanjen HeForShe – som går ut på att bjuda in oss män till diskussion om jämställdhet, och en uppmaning om att vi ska ta vår del av ansvaret för att göra världen till en mer jämställd plats. Det är ett ansvar som faktiskt också är vårt, oavsett hur mycket flera av oss säkert vill slå det ifrån oss. ”Vad har jag att vinna på det?” är det kanske en och annan som frågar sig. Listan på vad vi – män – har att vinna på att göra världen mer jämställd kan göras lång, men jag kan sammanfatta den i ett ord och det är trygghet.

Killar fostras till att vara ”macho”, att stå upp för sig själva och att inte visa känslor. Att tala ut om att man har ett problem är att blotta sina svagheter och det går helt enkelt inte ihop med den bild vi har av mannen, som har kommit att bli en symbol för styrka och handlingskraft.

Vi härdar vår fasad med en hård jargong och döljer alla spår av osäkerhet i vårt inre. För en del blir all denna uppdämda samling av känslor och obehag för mycket, och samtidigt vet man inte vem man ska tala med, eller ens hur man ska kunna dela med sig av vad man känner. Allt för många väljer då en utväg som vi talar tyst om, som fortfarande ses som skambelagd. Man tar sitt liv.

HeForShe handlar om att vi, tillsammans, måste verka för att världen ska bli en mer jämställd plats, fri från könsstereotyper. En mer human värld, där flickor och pojkar, kvinnor och män ska känna att man har samma medfödda förutsättningar.

Att en lön inte ska påverkas av vilket kön man tillhör, utan utifrån ens prestation kan tyckas självklart för de flesta, men varför är det inte så? Hur kommer det sig att pojkar har större frihet att skaffa sig flickvän, än flickor har att skaffa sig pojkvän? Varför är det mer ”naturligt” att en domstol ger modern fördel i frågan om vårdnad av ett gemensamt barn?

Vi har alla att vinna på att göra världen mer human, och det börjar hos oss själva. Inför sitt tal, då hon som mest tvivlade på sin förmåga, stärkte sig Emma Watson med att ställa två enkla – och lika kraftfulla frågor till sig själv. ”Om inte jag – vem? Om inte nu – när?”. Bara vi själva kan avgöra vilka beslut vi fattar och vi kan inte vänta på att någon annan fattar dem åt oss. Vi måste alla dra våra strån till stacken för att göra skillnad, och så länge vi väljer att vara ärliga mot oss själva så kommer vi att finna att det inte är så svårt som vi tror.

Nu vänder jag mig till er män som läser detta. Jag gillar inte ordet kvotering. För mig är det ordet likställt med ”fasad”. Känner man att man behöver tillgripa kvotering så har man inte lyckats förändra något i grunden, utan man har tagit till regelverk för att måla upp en illusion av att man har lyckats genomdriva förändring. Förändring bör ske av fri vilja.

Män: Ni själva kan välja att fostra era döttrar på samma vis som era söner. Ägna dem lika mycket tid för samtal. Undvik de klassiska fallgroparna, som att dalta med tösen och att ryggdunka grabben.

Som son uppskattar man att få dela med sig av det som gnager en, och jag kan bara förmoda att en dotter (minst lika mycket) uppskattar en fader som visar att han tror på henne.

Därtill: Våga ta ut pappadagar!

Det enda som krävs för att låta den ojämlika värld som vi lever i bestå, är att inte göra någonting alls. Vänd bara blad och glöm det du precis har läst. Ge din son en leksakspistol i julklapp, medan dottern får en leksaksspis. Känner du dig å andra sidan inte nöjd med detta så krävs det heller inte särskilt mycket av dig. Ägna lika mycket uppmärksamhet åt dem båda, så kommer du att lära känna dem för vilka de faktiskt är och de kommer att ha en fantastisk värld att växa upp i och att bidra till.

Joachim Sjövall, MUF Västernorrland

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel