Annons
Vidare till st.nu
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Många äldre Sundsvallsbor är ensamma på storhelgerna

På 1970–1980-talen firade vi högtider hos mormor och morfar. Släkten var inbjuden och mat av olika slag serverades. Jag följde min mormor i hennes ålderdom och såg att hon ville ha det likadant som förr, alla tillsammans och mat, men hon orkade inte, så yngre generationen tog över och mormor fick fira högtiderna ändå.

Vår släkt har bott i samma stad, så vi har haft det lätt att träffas när vi velat. Tyvärr så har inte alla den lyxen av olika orsaker.

I somras var jag på ett äldreboende i Sundsvalls kommun på midsommarafton. En dam satt och grät på avdelningen och jag frågade om hon hade ont. "Nej, jag trodde väl aldrig jag skulle behöva sitta ensam på midsommarafton när jag blev gammal", snyftade hon.

Läs även: Ta hand om alla – även de äldre

De orden satte sig långt in i mitt hjärta och hon bodde ju i alla fall på ett boende med personal. Tänk vad många som bor hemma och sitter ensamma under de stora högtiderna, som nu under påskhelgen.

Nu säger jag inte att alla pensionärer har det så här, men många har inga anhöriga kvar i livet och saknar socialt nätverk. De har svårt att ta sig utanför sitt hem och har ingen de kan ringa. Dagens äldre, har jag verkligen fått erfara, vill inte vara till besvär. Ni är inget besvär!

Hur ska vi göra för att minska ensamheten bland våra äldre idag? Se er omkring i er närhet. Vet ni någon som inte har någon familj eller vänner? Varför inte börja med att säga "hej" och fråga hur personen mår? Det kostar absolut ingenting. En fin start på kanske något långvarigt och mycket värdefullt för våra äldre i Sverige.

Läs även: Välfärdskapitalet räds demokratin

De är ju också de som lagat god husmanskost i massor, i dag kanske de inte klarar av att stå vid spisen, bära tunga varor eller lyfta kastruller.

Som det är i dag får man inte flytta till ett äldreboende förrän i sista skedet i livet. Det jag vill komma fram till är att det finns många tusen pensionärer bara i Sundsvall som bor hemma ensamma och är isolerade. Några jag går hem till är ibland så torra i munnen och har svårt att prata, eftersom de inte har pratat med någon på flera dagar ibland.

Läs även: Lyssna på oss äldre politiker: Vi är kunder – inte brukare

Man föds hjälplös, man växer upp till en ansvarstagande person och blir vuxen. Studier, yrkesliv, familj och andra sociala relationer byggs upp genom livet och sen blir man pensionär. Många 40-talister har uttryckt att de inte vill bli pensionärer, de vill ha något meningsfullt att göra. Andra 40-talister har aldrig haft ett så fullspäckat schema som när de blivit pensionär.

Sakta går livet mot sitt slut och livet återgår till barnstadiet på många sätt. Du kan inte ta hand om dig själv – behöver hjälp med matning, toalettbesök, sjukvårdsbesök och andra dagliga rutiner. Dock försvinner nog aldrig känslan av att vilja bli sedd, tilltalad med namn, få beröring och vara omgiven av personer under bland annat våra storhelger.

■■ Här hittar du fler insändare och debattartiklar.

■■ Följ ST Debatt på Facebook.

Vi skulle aldrig lämna våra nyfödda barn ensamma, så varför ska vi behöva lämnas ensamma i livets slut?

Jag vill alltid fira högtider med nära och kära – även om jag inte har förmågan att bjuda in och ordna middagen.

Anki Edlundh Berglund

Ankis Guldkant

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel