Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Många varianter av julstämning

Kulturmagasinet
Julkonsert med Nordiska Kammarorkestern
Dirigent: Fredrik Burstedt
Solist: Annlouice Lögdlund, sopran
Presentatör: Patrik Wendel

Annons

Julmusik håller på att bli en egen genre, och den bara växer. Musik som från början inte har något med jul att göra sugs plötsligt in i karusellen. Annan julmusik har fallit ur modet, och en del sådan hade Nordiska Kammarorkestern glädjande nog plockat fram till årets julkonsert i går och i kväll.

Här fanns många olika jular. Först den bubbliga, festglada julen med ballroom-orkester och salongsmusik: den sprudlande öppningsserenaden av Mozart, intermezzot av Lars-Erik Larsson och den fina gamla Tomtarnas vaktparad, smidig och blänkande som knäcksmet. Schuberts Militärmarsch som knutits till julen av Disney har inte samma lätthet i stegen.

En gammaldags jul manades fram av till exempel Gläns över sjö och strand i Ivar Widéns gamla tonsättning, och Sibelius underbara Giv mig ej glans. De var två av fem musikaliska julkort från orkestermedlemmar av olika nationalitet, och kvällens solist sjöng Sibelius försiktigt, nästan vördnadsfullt, med en orkester som nästan smög på tå. Det var en av konsertens höjdpunkter.

Och så var där den stilla, fridfulla julen. Dit hörde det polska julkortet, den lilla vaggvisan för Jesusbarnet, var genomlyst av frid. En mer varierad berättelse på temat var Hector Berlioz musik ur oratoriet Flykten till Egypten: med mycket dramatik men också en underton av stillhet, som om Betlehemsstjärnans ljus genomströmmar allt.

Ett par av höjdpunkter föll utanför julrepertoaren. Annlouice Lögdlund har en bred, mörk och dramatisk röst, och i Bohémearian "Man kallar mig Mimi" lyfte hon hela scenen. Här glömde man helt att Kulturmagasinets höga tak slukar mycket klang: här var det färg och fullödig volym, som i nästa sekund kunde sjunka till en viskning stabil som guld. Fast en parafras på Benjamin Syrsa också fanns med under kvällen var det Bohéme som var årets sånginsats.

En annan höjdpunkt var Corellis Concerto grosso med sin kraftfulla fart och glöd, medryckande spelad av tre stråksolister ur orkestern.

Tioåriga Caroline Berglund hjälpte sångsolisten i ett nummer och sjöng moget för sin ålder. Och julens skojiga sida lyftes fram när blivande orkesterchef Leif Karlsson och två musiker raspade loss i en sandpapperstrio. Allt inramat av Patrik Wendels trivsamma värdskap.

Det är välgörande när en julkonsert bjuder på annat än mainstream-musiken och bemödar sig att ge begreppet julstämning så många betydelser.