Annons
Vidare till st.nu
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Männens konstrevansch

Konstrecension
Sundsvalls Konstförening: 12 män - konstnärer med anknytning till Medelpad
Galleri Sjögatan sju
19 - 28 februari
Vernissage: 19/2 15-18

För ett år sedan bjöd Sundsvalls Konstförening in elva kvinnliga konstnärer med anknytning till Medelpad till en samlingsutställning.

Den blev mycket populär bland både konstnärerna och publiken. Och nu är det männens tur. I en tät utställning med många verk samsas Olof Ahlström, Erik Lindström, Stig Sjölund, Lars-Åke Högstedt, Johan Mauritzson, Fredrik Wimmercrantz, Herman Englund, Talel Dayekh, Emil Österholm, Erik Berglin, Christian Beijer och Björn Gimstedt.

Sundsvalls konstpublik känner nog igen de flesta av deras visuella röster. Olof Ahlströms fyra bilder är som en utflykt i strukturernas värld, ett mikroskopiskt utforskande av liv och form. Lars-Åke Högstedt återger naturen med ett vimmel av färger och mönster som framkallar ständig rörelse, täthet, frenetisk energi och besjälat liv. Herman Englunds miljöer och föremål tycks komma ur fantasin eller världsrymden eller båda; dramatik och mystik, pyrande slätter, märkliga maskiner, olycksbådade skyar.

Ett par av Christian Beijers porträtt har glimten i ögat, är både humoristiska och coola. Humorn går igen i Emil Österholms Pettson-finurliga konstruktioner, samtidigt kanske en kommentar till vår tids maskinfixering, medan Björn Gimstedts smidesformer är tunga och mjuka på samma gång och Stig Sjölund bidrar med en installation där en leksak spelar huvudrollen. Johan Mauritzson bidrar med abstrakt måleri som kräver ett koncentrerat öga men ger rikligt igen av relationer och stämning.

Många av konstnärerna tillhör den yngre generationen. Erik Berglin leker med vårt balanssinne i sina manipulerade fotografier som utgår från olikfärgade bäddar i en tulpanodling. Fredrik Wimmerkrantz skira stadslinjer är spännande mot mörk himmel eller begränsade av en sorts böljande duk. Erik Lindströms enda linje som formar ansikten, händer och träd eller totempålar av människor där inte två liknar varandra tycks tala om att linjen är början och slutet, bildvärldens alfa och omega.

Ny för mig, men redan stipendiebelönad av Sundsvalls kommun, är Talel Dayekh. Hans tydliga, nästan strikta bilder har en kritisk udd: "Obedience" är en stämpelklocka och i "Untitled locker room" glimrar omklädningsrummets golv i guld och silver; kanske en blinkning åt idrottens segerhysteri.

Precis som hos kvinnorna för ett år sedan är det en härlig blandning och variation av uttryck, tekniker, stilar och bildspråk. Nu återstår förstås att se om de kan slå damerna i popularitet.

Läs om damernas utställning:

Kvinnorna kan konsten

All time high för konstföreningen