Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Marcus Backholm Bohlin: Därför borde fler partier göra som Moderaterna och fokusera på sina idéer

Annons

Vi befinner oss mitt i ett formativt skede i svensk politik. Många partier famlar efter att hitta en roll i det nya politiska landskapet. Liberalerna har hamnat i bakvattnet av Centerpartiet och är internt splittrat efter den uppgörelse med regeringen som resulterade i januariavtalet. Och medan Kristdemokraterna tycks ha släppt tankarna på en återförenad Allians och gått ”all in” på att bli ett värdekonservativt högerparti så håller Moderaterna på att dras isär av olika falanger.

Något förenklat kan falangerna symboliseras av å ena sidan Moderaterna i Stockholms stad där Alliansen under ledning av Anna König Jerlmyr (M) lyckades ta makten med hjälp av Miljöpartiet, å andra sidan av Moderaterna i Skåne där man i flera kommuner samarbetar med Sverigedemokraterna. Längst har det gått i Staffanstorps kommun där M, med Christian Sonesson i spetsen, aktivt valde bort ett Alliansstyre till förmån för en koalition med Sverigedemokraterna.

Fler partier borde ägna sig åt att fundera på vad de står för, vad de vill och varför de finns.

Den sammanhållande kraften just nu är partiledaren Ulf Kristersson. Skulle Kristersson kasta in handsken är risken stor att det blir ett blodigt inbördeskrig i Moderaterna när en ny partiledare ska tillsättas.

I veckan meddelade partiet att man tillsätter en arbetsgrupp för att ta fram ett nytt idéprogram. Ordförande är den avgående Europaparlamentarikern Christofer Fjellner och huvudsekreterare är Alice Teodorescu som fram tills nu varit politisk redaktör på Göteborgsposten.

Att Moderaterna har valt att rekrytera Teodorescu har av många, främst stående till vänster, tolkats som att partiet nu närmar sig Sverigedemokraterna. Det är en förhastad slutsats. Dels handlar idéprogrammet just om idéutveckling, inte om parlamentariska strategier för hur man ska förhålla sig till SD eller andra partier.

Blir den liberala vågskålen för tung riskerar väljarflödet till SD och KD att tillta.

Fler partier borde ägna sig åt att fundera på vad de står för, vad de vill och varför de finns, snarare än att betrakta politiken som ett spel. Dels består arbetsgruppen av en bred uppsättning moderater som kan bidra med olika perspektiv. Mats Svegfors, tidigare landshövding, chefredaktör på Svenska Dagbladet och ordförande för Sveriges Radio står till exempel jämte den yngre generationens moderater som MUF-ordföranden Benjamin Dousa. Därtill kommer personer från akademin och sådana med erfarenheter från kommunpolitiken.

Svårigheten för idéprogramsgruppen blir att ”kryssa mellan Skylla och Karybdis”. Blir den liberala vågskålen för tung riskerar väljarflödet till Sverigedemokraterna och Kristdemokraterna att tillta, väger vågskålen över åt det andra hållet riskerar M att tappa de liberalt sinnade storstadsväljare som lade grunden till partiets rekordresultat i valet 2010.

I det moderata idéprogrammet ”Land för hoppfulla” som presenterades 1997, med ingen mindre än Ulf Kristersson som huvudsekreterare, slås följande fast: ”Det är dags att bryta upp. Det goda i vår historia ska vi vårda. Lika viktigt är det att ta tillvara allas vilja att bidra till det nya Sverige. Det är utåt och framåt vi måste titta. Vägen ur dagens svårigheter kan inte vara tillbakablickandets nostalgi.” Det är en vision lika sann i dag som för två decennier sedan. Låt oss hoppas Moderaterna inte glömmer bort det.