Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Marcus Backholm Bohlin: Friare hyressättning för nybyggen kommer inte att lösa bostadsmarknadens problem

Annons

Att den svenska bostadsmarknaden inte fungerar optimalt är ingen hemlighet. Det är i stora delar av Sverige, inte enbart i storstäderna, hart när omöjligt att få tag på en hyresrätt. De unga förblir ”mambos”.

Det har länge varit svårt att få lönsamhet i att bygga nya hyresrätter eftersom hyrorna har hållits nere av hyresregleringar samtidigt som kostnader för mark i kombination med regelverket för byggen har gjort det svårt att bygga billigt.

Bristen på hyresrätter har i sin tur drivit upp priserna på bostadsrätter eftersom de som har råd ofta finner det lönlöst att stå i bostadskön utan hellre köper sig ett boende.

I januariavtalet finns därför med en skrivelse om friare hyressättning. Det ska dock bara gälla vid nyproduktion. Det är feltänkt.

En friare hyressättning behövs på den svenska bostadsmarknaden, men att begränsa den enbart till nyproduktion – en mycket liten del av bostadsbeståndet – riskerar att göra att hyrorna för tillkommande nybyggda bostäder sticker iväg orimligt mycket.

Möjligheterna att sätta högre hyror för nyproducerade bostäder finns dessutom redan finns då dessa bostäder är undantagna från det så kallade bruksvärdessystemet de första 15 åren.

De nybyggda hyresrätter som kommer ut på marknaden har i dag en prissättning som gör att många äldre hellre fortsätter att bo billigt och onödigt stort. Uteblivna flyttkedjor drabbar främst de unga.

Ska hyrorna marknadsanpassas, så att hela beståndet syresätts, så bör det ske gradvis och brett över hela bostadsmarknaden för att det inte ska bli väldiga prisökningar utan att det samlade utbudet av bostäder för inflyttning ökar särskilt mycket ändå.

Det går inte att i ett svep avreglera hyresmarknaden utan att det skulle få oönskade följder för svaga grupper bland dem som hyr sin bostad. Förändringarna måste ske över en längre tidsperiod, och med flera samtidiga reformer av skatter och bostadsbidrag.

Hyresregleringen har funnits så länge att stora obalanser mellan utbud och efterfrågan har byggts upp. Med en friare hyressättning från början hade utbudet i högre grad följt efterfrågan och dagens akuta situation hade kunnat undvikas.

Att få till stånd fler hyresrätter är en viktig del i det större pusslet som omfattar hela bostadsmarknaden. Bostadspolitiken är ett område som lämpar sig väl för breda blocköverskridande uppgörelser som är hållbara över tid.

En ny bostadspolitik bör utgå ifrån vad forskningen säger fungerar om man vill öka byggandet och starta flyttkedjor snarare än ideologiska ståndpunkter som partierna hållit fast vid i årtionden.