Annons
Vidare till st.nu
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Marcus Bohlin: Både kommuner och landsting måste nu värna kärnverksamheterna

Sveriges kommuner och landsting (SKL) har varnat för att de flesta kommuner i landet kommer att behöva höja skatten kraftigt de kommande åren. Detta även om verksamheter effektiviseras och kostnader kapas. Sker inte det senare blir skattehöjningarna av nödvändighet än mer drakoniska.

Här i Västernorrland är medborgarna redan bland de högst beskattade i hela landet. Landstingsskatten är förvisso inte ansträngt hög ens efter 2016 års skattehöjning på 60 öre, men adderar man våra höga kommunalskatter så klättrar vi snabbt på högskattelistan.

Det mesta tyder på att vi kommer att behöva betala en än större andel av våra inkomster i skatt de kommande åren. Landstingets ekonomi blöder – skattehöjningen som stärkte ekonomin med ungefär 300 miljoner kronor årligen har inte mötts med tillräckliga kostnadsreduceringar så en ny skattehöjning under nästa mandatperiod kan inte uteslutas.

Många kommuner har, liksom landstinget, också en pensionsskuld som de sparkar framför sig.

Till detta ska läggas att kommunernas ekonomier inte heller är i tillräckligt bra skick.

Sundsvalls kommun har inte ens varit i närheten av att nå målet om ett överskott på 3 procent under de senaste åren då förhållandena ändå har varit gynnsamma. Den som vill läsa mer om detta kan läsa onsdagens ST (25/10-17).

Inte heller Timrås ekonomi är så god som den borde vara. Trots återbetalningar av AFA-pengar och en god högkonjunktur så når kommunen inte sitt mål på 2 procents överskott. Och framtidsutsikterna är inte jätteljusa.

Även Ånge är en kommun som står inför stora utmaningar, även om ekonomin de senaste åren har varit tämligen stabil. Momentant har Ånges stora mottagande av asylsökande – särskilt ensamkommande flyktingbarn – kompenserats från statligt håll, något som har förstärkt kommunens budget. De kommande åren blir det tuffare. Den demografiska strukturen är i Ånge, precis som i samhället i stort, negativ och andelen som arbetar och betalar skatt minskar.

Många har, liksom landstinget, också en pensionsskuld som de sparkar framför sig.

Det går inte för landets kommuner och landsting att långsiktigt räkna med att staten alltid ska stå för notan när det kniper.

Risken för att vi får se höjningar av landstings- såväl som av kommunalskatten de kommande åren är alltså överhängande. Och detta kommer alltså att ske från redan höga nivåer. En av de viktigaste nycklarna för att möta denna utveckling är att få fler människor i arbete så att de bidrar till skatteintäkterna. Det är dock lättare sagt än gjort.

Den svenska arbetsmarknaden går redan på full maskin. De flesta med minst en gymnasieutbildning i bagaget har i dag inga större svårigheter att hitta ett arbete. De som har en låg utbildningsnivå, samt nyanlända med bristande språkkunskaper (inte sällan kombinerat med låg utbildningsnivå), har emellertid mycket svårt att hitta arbete.

Just nu befinner sig Sverige i en högkonjunktur: Tillväxten är hög och statens finanser visar överskott. Regeringen har gett kommunerna ökade statsbidrag vilket till del har täckt upp för ökade kostnader och minskade ute i kommunerna. Men det går inte för landets kommuner och landsting att långsiktigt räkna med att staten alltid ska stå för notan när det kniper.

Politiker på lokal och regional nivå har få saker som är viktigare just nu än att fundera på hur kvalitén i kärnverksamheterna ska kunna upprätthållas de kommande åren.