Annons
Vidare till st.nu
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Marcus Bohlin: Bryt inte upp Västernorrland i mindre beståndsdelar

Är Västernorrland en omöjlig konstruktion? Gösta Brydolf, pensionerad läkare i Sundsvall, argumenterar i en debattartikel att "tvångsäktenskapet" mellan Ångermanland och Medelpad borde lösas upp. Brydolf skriver bland annat: Vi har snart nått vägs ände vad gäller möjligheterna till konstruktiv vårdsamverkan mellan Ångermanland och Medelpad. Jag håller med Brydolf i stora delar av problembeskrivningen, men jag tycker han landar i fel slutsats.

Ett centralt problem för vården i Västernorrland är att befolkningen är för liten i förhållande till den länets geografiska storlek. Rent geografiskt är tre akutsjukhus rimligt för att avstånden inte ska bli för långa – men det ger ett väldigt litet patientunderlag, inte minst i Ångermanland där det i dag finns två sjukhus. Dessutom är skattebasen uppenbarligen för liten för att bära den vårdstruktur vi har i dag.

Befolkningsunderlaget i Ångermanland skulle inte fortsättningsvis kunna bära två sjukhus och även Sundsvalls sjukhus skulle tvingas att minska sin kostym.

Det var mot bakgrund av detta som jag på ledarplats har argumenterat för en större norrländsk region där vården – särskilt planerade ingrepp – samordnas och utförs på färre orter. Det är svårt att se hur särskilt mycket skulle bli bättre av att landstingen bryts upp i än mindre beståndsdelar. Befolkningsunderlaget i Ångermanland skulle inte fortsättningsvis kunna bära två sjukhus och även Sundsvalls sjukhus skulle tvingas att minska sin kostym.

Det är uppenbart för alla att dagens situation inom landstinget inte är långsiktigt hållbar. Frågan är bara vad som ska göras. Planerna på en regionbildning har gått i stöpet och oavsett man sörjer eller gläds åt detta så måste man förhålla sig till det. Det finns i sak ingenting som hindrar landsting från att samverka och samarbeta mer fastän regionaliseringen gått i stå. Det sker redan i dag när det kommer till den högst specialiserade vården – många västernorrlänningar har själva erfarenhet av att få åka till universitetssjukhuset i Umeå för mer komplicerade behandlingar. Det hela skulle dock behöva ta ett steg till.

Ett flertal utredningar har pekat på att en effektivare sjukvård bygger på att få patienter att i högre grad söka sig till primärvården i stället för till sjukhusens akutmottagningar.

För den planerade vården gäller att det är viktigare att få den bästa tänkbara behandlingen än att det sker nära hemmet. Satsningen på planerade ortopediska operationer i Sollefteå kan här lyftas fram som en bra satsning i Västernorrland. I stället för att göra allting på alla sjukhus kan skulle fler sjukhus i Norrland kunna utnyttja Sollefteå sjukhus expertis inom ortopedi. Det skulle vara bra så väl för Sollefteå sjukhus som för andra sjukhus som kan specialisera sig inom andra områden. Det skulle frigöra resurser som kan satsas på att förstärka till exempel primärvården.

Ett flertal utredningar har pekat på att en effektivare sjukvård bygger på att få patienter att i högre grad söka sig till primärvården i stället för till sjukhusens akutmottagningar. Långt ifrån alla patienter som kommer till akutmottagningen är akut sjuka i den bemärkelsen att de behöver omedelbar vård. För att lyckas med konststycket att styra om patientflödena måste primärvården rimligen förstärkas och få bättre öppettider.