Annons
Vidare till st.nu
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Marcus Bohlin: Fler patienter måste söka sig till vårdcentralen i stället för akuten

Sjukhusvård är dyrare än den vård som ges på vårdcentraler. Därför vill man att patienter i så hög grad som möjligt ska söka hjälp på vårdcentraler i stället för på en akutmottagning. I Sverige har vi en slagsida åt slutenvård på primärvårdens bekostnad. Så även i Västernorrland. Vårt landsting märker ut sig genom att vara ett av de landsting som satsar minst på primärvården. Det har tidningen Dagens Samhälle kunnat visa och något vi också har återgett på nyhetsplats.

Erik Grundberg, primärvårdsdirektör i landstinget i Västernorrland, säger till tidningen:

– Det är bekymmersamt, men det är den politiska prioritering som är gjord. Man har valt att satsa på slutenvården.

Det är uppenbart att det måste omfördelas resurser från sjukhusen till vårdcentralerna. Inte minst i ett läge när landstinget i Västernorrland måste krympa sin kostym så är det inte försvarbart att fördela mindre pengar till den billigare primärvården.

För att detta ska bli verkningsfullt måste också patienterna följa med i den flytten. I samma veva måste det då kanske till en informationskampanj för att höja förståelsen för att det inte finns några medicinska fördelar med att söka sig till sjukhusets akutmottagning i stället för att besöka vårdcentralen, om man inte är akut sjuk.

Här kan också primärvårdsjouren på Sundsvalls sjukhus fungera som ett exempel – det är ett sätt att försöka styra om personer som felaktigt söker sig till akutmottagningen till rätt nivå. Det är ett sätt att försöka anpassa systemet efter patientflödet när patientflödet inte anpassar sig efter systemet.

När det nu rapporteras om ständigt nya rekord i överbeläggningar vid länets sjukhus så skulle mycket vara vunnet om patienter som inte behöver vara på sjukhus skulle kunna föras över till primärvården.

Göran Stiernstedt, som utrett hur vårdens resurser ska kunna användas på ett mer effektivt sätt (Effektiv vård, SOU 2016:2), säger till Dagens Samhälle: "Vår sjukhusfixering sitter djupt. Alla, från politiker till allmänheten är övertygade om att sjukhusen är den stora tryggheten i livet."

I utredningen föreslår Stiernstedt bland annat att vårdcentralerna bör ha längre öppettider samt att de ska ha möjligheter att erbjuda lättare akutvård. Vidare pekar Stiernstedt på att detta försvåras av en brist på läkare specialiserade inom allmänmedicin. Det är något vi i Västernorrland lätt kan instämma i. Det är ofta svårt att rekrytera läkare till länets vårdcentraler.

Stiernstedt är också kritisk till att utbildningen av vårdpersonal tycks ske utan någon övergripande plan. Han skriver: "Utredningen har intrycket att trender, förändringar och förskjutningar över tid när det gäller tillgång till olika yrkesgrupper inte sker som led i ett strategiskt medvetet tänkande. Exempelvis har antalet läkare skjutit i höjden utan att antalet allmänläkare ökat i motsvarande grad och antalet specialistutbildade sjuksköterskor har minskat under lång tid utan att man nationellt tagit ställning till om det är en önskvärd utveckling."

Det som gör den här frågan så komplex är att det är många aktörer inblandade. Landstinget i Västernorrland kan, och bör, omfördela resurser till primärvården. Samtidigt måste staten – som har hand om grundutbildningen av vårdpersonal – också se till att de som utbildas har den kompetens som efterfrågas ute i landstingen.

Det går heller inte att bortse från att lönesättning och status spelar in. Just i fallet med specialistsköterskor så lönar det sig nästan inte alls för en sjuksköterska att vidareutbilda sig. Därför är det intressant med de försök som nu pågår med att låta fortbildningen ske delvis på arbetstid. Av någon anledning så anses det också ha högre status att arbeta som specialist inom slutenvården än att arbeta som allmänläkare i primärvården. Och att förändra olika yrkens status görs inte över en natt.

Dessutom måste kommunerna se till att det finns resurser för att ta emot personer som är medicinskt färdigbehandlade men som ändå är i behov av omsorg. Nu händer det att patienter är kvar på sjukhuset fast de inte behöver, eftersom kommunerna brister i sitt ansvar.

Att vända denna utveckling och få alla aktörer dra åt samma håll är tyvärr inte gjort i en handvändning.