Annons
Vidare till st.nu
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Marcus Bohlin: Ränteavdragens tid är förbi

Från att ha varit en stendöd fråga i den politiska debatten så har ränteavdragen nu seglat upp som en fråga där många vill försöka hitta en position. Det är bra. I en tid när hushållens skulder det senaste decenniet har ökat oroväckande snabbt är det dags att vi diskuterar rimligheten i att staten subventionerar belåning.

De flesta debattörer är överens om att det inte går att avskaffa ränteavdragen över en natt. Det kommer att krävas en utfasning över tid. Hushåll som har skuldsatt sig kan inte förväntas bära ökade räntekostnader med 30 procent från en dag till en annan, utan de måste ha chans att successivt anpassa sig för det nya regelverket. Ändå är det rimligt att ränteavdragen avskaffas. Och ska man börja så finns det väl ingen bättre tid än nu när räntorna är låga.

Liberalerna, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna har alla förordat en modell där sänkta – eller slopade – ränteavdrag bör växlas mot sänkt inkomstskatt. Detta för att det ska bli mer eller mindre kostnadsneutralt för hushållen.

Socialdemokraterna har ännu inte tagit ställning för att slopa ränteavdragen, men finansminister Magdalena Andersson (S) har pratat om att det bör ske. Det ligger nära till hands att anta att S inte kommer att vilja satsa pengarna på sänkt skatt.

Vänsterpartiet som är det parti som kanske längst har drivit kravet om slopade ränteavdrag vill använda pengarna för att ytterligare bygga ut den offentliga sektorn.

Sänkt inkomstskatt i utbyte mot sänkta ränteavdrag skapar rätt drivkrafter, det blir mindre förmånligt att låna och mer förmånligt att arbeta.

Patrik Oksanen, politisk redaktör på Hudiksvalls Tidning och återkommande skribent i ST, brukar argumentera för att pengar från ett slopat ränteavdrag ska användas för att rusta upp försvarsmakten.

Så att sätta sprätt på pengarna – det handlade i fjol om 17 miljarder kronor, något som befaras växa snabbt de kommande åren – lär som synes inte bli något problem.

Klart är att hushållen på något sätts måste kompenseras för de slopade ränteavdragen, annars talar vi enbart om en massiv skattehöjning riktad mot vanliga familjer. Sänkt inkomstskatt i utbyte mot sänkta ränteavdrag skapar också rätt drivkrafter, det blir mindre förmånligt att låna och mer förmånligt att arbeta.

Det är dags för fler partier att komma in på banan och presentera hur de ser på ränteavdragen. En förändring av den här omfattningen bör tas med bredast tänkbara majoritet för att det ska bli hållbart över tid.