Annons
Vidare till st.nu
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Marcus Bohlin: Regeringen lånar till en dålig politik

Regeringens finanspolitik är oansvarig. På toppen av en högkonjunktur så väljer regeringen att stimulera ekonomin ytterligare med 40 miljarder i reformer som inte är fullt ut finansierade. Vad regeringen ägnar sig åt är ett politiskt högriskspel.

Vi kan alltså slå fast att det här är en budget som osar valfläsk lång väg. Det viktiga för regeringen nu är att försöka säkra sitt maktinnehav, kosta vad det kosta vill.

Konjunkturinstitutet slår på tisdagen fast i sin rapport att: ”Regeringens kraftigt underfinansierade budget för 2018 bedöms inte ligga i linje med överskottsmålet.”KI:s prognoschef Ylva Hedén Westerdahl säger till Sveriges radio:

– Ska man sedan också lägga nya reformer för att bibehålla åtaganden; lärartäthet i skolan, förskollärare till exempel, då måste man också höja skatten, eller minska på andra utgifter för att det ska kunna ske.

Det är ingen halvkväden visa från KI, utan raka och tydliga besked om vad de anser om regeringens finanspolitik.

Hade regeringen satsat på att göra strukturreformer för att få arbetsmarknaden att fungera bättre hade det kanske varit motiverat att lånefinansiera sin politik.

Vi kan alltså slå fast att det här är en budget som osar valfläsk lång väg. Det viktiga för regeringen nu är att försöka säkra sitt maktinnehav, kosta vad det kosta vill. Men det verkligt stora problemet är inte att regeringen ”investerar i samhällsbygget” – för att låna statsministerns favorituttryck – utan att det strikt talat inte handlar om investeringar.

Hade regeringen satsat på att göra strukturreformer för att få arbetsmarknaden att fungera bättre och för att minska sårbarheten i ekonomin hade det kanske varit motiverat att lånefinansiera sin politik nu när det är rekordbilligt att låna. Men att på toppen av en högkonjunktur dra på sig stora löpande kostnader som ska bäras också när ekonomin viker av neråt är dålig ekonomisk politik. I värsta fall kan det få till följd att regeringen måste dra åt svångremmen i en tid när ekonomin redan går dåligt, något som ytterligare spär på en nedgång.

Finansminister Magdalena Andersson som själv har doktorandstudier (låt vara att det är oavslutade) i nationalekonomi på sitt CV borde kunna inse det orimliga i den egna ekonomiska politiken.

För på vilket sätt investerar man i samhällsbygget genom att använda flera miljarder kronor åt att göra fackmedlemskap avdragsgillt? Höjda barnbidrag och sänkt skatt för pensionärer är två andra kostsamma utgiftsposter i budgeten – dessa kan förstås vara motiverade, men de bör i så fall också vara finansierade.

Finansminister Magdalena Andersson som själv har doktorandstudier (låt vara att det är oavslutade) i nationalekonomi på sitt CV borde kunna inse det orimliga i den egna ekonomiska politiken. Fast varför komma dragandes med sådana oväsentligheter nu när det finns ett val att vinna?