Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Maria Algotsson är en cool och banbrytande ismaskinförare

Maria Algotsson är Bygg och plangruppens nytillskott. Hon spolar isen i Modin & Zetterberghallen.
Det är sonen Elias förtjänst. Hans stora hockeyintresse har fått hela familjen engagerad.
– Det är så kul med föreningsliv, jag har inte tid att jobba egentligen säger Maria.

Annons

I dag är det match. Njurundas A-lag ska möta LN-91 från Nordmaling. Bakom kulisserna är det Maria Algotsson, hennes man Mikael och Max Bertlin som håller ställningarna. Ishallen som byggdes 1986 ska vara för att ta emot både publik och hockeyspelare.

– Det är min första A-lagsmatch, berättar Maria och är lite pirrig.

I Njurunda SK:s historia är det bara en kvinna som kört ismaskinen innan Maria. Hon rycker på axlarna och säger att hon känner sig som en i gänget. Till dagens match är tre av fyra i speakerbåset kvinnor. Emma Halvarsson håller i micken och även hon är mamma i NSK 07-laget.

Ismaskinen är fylld med varmt vatten och är noggrant checkad så att inget ska kunna gå fel. Maria släcker ner i hallen så att de friåkande familjerna förstår att det är dags att gå av isen. Hockeymålen måste lyftas undan och det får inte ligga minsta lilla sak kvar på isen.

– Åker det in något i skruven kan det mekaniska gå sönder och då måste jag avbryta. Det får bara inte hända, säger Maria och lyfter luckan och tittar så att den roterar och är ren.

Den borrliknande skruven karvar upp ett tunt lager av isen. Ett långt vasst stål skär isen slät igen och vattnet som spolas ut gör den blank. All snö och is transporteras via skruvarna in i ismaskinen och upp i en stor förvaringsbalja.

Maria backar sakta ut när isen är fri från människor, växlar om och gasar på. Hon siktar mot sargen. Där fäller hon ut en blå borste som roterar in all snö. Det gäller att hålla så nära sargen det går, utan att köra in i den. Med tungan rätt i munnen fixar hon det lätt.

– Jag kan inte tänka på något annat än att köra ismaskinen säger Maria och berättar att det var svårare än hon trodde att lära sig alla moment. I början tyckte hon att det var otroligt mycket att komma ihåg. Hon skrev listor hemma och passade på att övningsköra på lediga dagar.

– Det är tur att vaktmästaren Anders Bergström tog sig tid med mig, säger hon och skrattar.

När sargvändan är klar blir det enklare, då är det som att köra åkgräsklippare.

– Man måste se till att inte missa något, därför överlappar jag litet. Man vill helst inte köra ett extra varv eftersom det tar tid.

Periodvilan är 20 minuter lång och det ska inte vara några problem för Maria, som inte har koll på banrekordet.

– Nej, det är inget jag siktar på att vinna. Jag är mer den långsamma, försiktiga sorten som vill ha full kontroll och inte slarva, säger den modiga ismaskinföraren.

Förutom att Maria är engagerad i Njurunda SK, jobbar hon skift och är engagerad i andra föreningar, främst som politiskt aktiv inom Miljöpartiet. Planerande är a och o för att få vardagens logistik att gå ihop. Just nu är det extra tungt att tänka på politiken, då hennes partikollega Angel Villaverde sitter fängslad i Peru, på obestämd tid.

– Det känns jobbigt att bara vänta och inte kunna göra så mycket. Jag saknar min vän mycket och alla vardagsproblem blir små i förhållande till det Angel och hans familj måste gå igenom, säger Maria och fastnar med blicken på ett av målen som står i garaget.

Samtidigt som hockeymatchen visslas i gång på andra sidan väggen tar Maria fram vattenslangen. Ismaskinen som drivs av el måste rengöras och fyllas på med vatten igen. Anläggningen är 30 år och dyr att driva. De senaste åren har föreningen satsat hårt på elbesparande åtgärder.

– Många bäckar små har visat sig göra mycket, berättar vaktmästaren Anders Bergström stolt.

På raksträckorna drar hon på, då gäller det att ta sikte på en reklamdekal på sargen och köra rakt. Skruven behöver farten för att få iväg allt den skrapar upp till uppsamlingsbaljan.

Mikael och Max står redo, när målområdet är färdigspolat drar de tillbaka målen och borrar hål för två platsrör som målets framkant ska fästas fast i.

– Det är bara på A-lagsmatcher man behöver vara tre, säger Max Bertlin som kan ishallen utan och innan.

Nöjd, siktar Maria in sig på garaget och stannar ismaskinen ett par decimeter före stoppklossarna.

Båda lagen vill ha varsin plastkasse med snö till att kyla eventuella skador. En stor lucka fälls upp så all snö kan tippas ner i tippgropen. Trots att det är tungt och många moment så ser det enkelt ut när Maria jobbar. Allt arbete är ideellt och hockeyfamiljerna lägger ner mycket tid och engagemang.

En period går fort, Maria hinner bara se en liten stund av matchen innan det är dags att hoppa upp på ismaskinen igen.

I NSK:s avbytarbås sitter nummer tre, Emil Modin och andas tungt, han har precis bytt in och svetten droppar.

– En perfekt is ska ha både bra glid och bra grepp. I dag är det mittemellan seg och snabb is, den får godkänt, säger Emil och ler.

Maria sträcker på sig och säger:

– Det var skönt att höra. Då kan det bli fler A-lagsmatcher i framtiden för min del.