Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Massor av strängar avslutade gitarrfestivalen

Konsertrecension
Sundsvalls Gitarrfestival: Sofia Karsson med gitarrorkester
Stadshuset, lördag

Annons

Många gitarr- och sångentusiaster hade samlats i Stadshusets vackra spegelsal under Sundsvalls Gitarrfestivals sista konsert för i år.

Läs mer från Sundsvalls Gitarrfestival:

Berättande och rolig gitarrmusik

Ett besök i Buenos Aires gränder

Sofia Karlsson öppnar kvällen finstämt med Dan Anderssons Spelmannen, som hon framför till sin bouzoukigitarr. Till nästa sång av Ulf Lundell hjälper Mattias Perez till med kompet och han fortsätter med en egen tolkning av låten Bock av jämtländske spelmannen Lars Sörlin.

Efter det kommer en polska från Småland och då har Daniel Ek och Anders Nygård anslutit. Melodin presenteras först på två mandoliner, Mattias och Anders, och sedan fyller Sofia och Daniel på med gitarrer. Fullt ös och härlig spelglädje. Sedan lugnar vi ner oss med Sofias sång Lisa lill.

Programmet är fint ihopsatt med en blandning av Sofia ensam eller tillsammans med den tillfälliga orkestern, varvat med bara instrumentala låtar. Anders har stråkförbud eftersom det är en gitarrfestival, berättar Sofia. Fantastiskt att se alla olika instrument på scenen. Jag kan sakna att de inte blir presenterade. Där fanns vanliga gitarrer, bouzoukigitarr, mandoliner, tolvsträngad gitarr, harpgitarr och banjo.

Sofia Karlsson skriver själv både musik och texter. Sången Aldrig för sent kom till under en stadspromenad en snöig januarikväll. Hennes medarbetare, pianisten Martin Hederos, blev inspirerad och försökte göra ett pianoackompanjemang så likt en gitarr som möjligt. Sången Vinterns passagerare började födas i Frankrike, färdades på nätet till Martin, och nu försöker gitarrorkestern att få det att låta som pianoarret med ett i mitt tycke strålande resultat.

Vi blir bjudna på en halling framförd på två mandoliner och harpgitarr. Nästan omärkligt går den över i Daniels solo Flight on a magic horse. Han är en skicklig musikant och på ett enda instrument får han med både melodi, ackord, bas och rytmsektion. Väldigt häftigt, nästan magiskt.

Sedan tar Sofia vid. I sången Jag förlåter Danmark inleder hon med ett litet flöjtsolo på en whistle. Så kommer en sång om Dalarna och en kärlekssång som hon framför så ömsint och orkestern rättar sig efter stämningen.

Som avslutning tolkar Sofia sin favoritförfattare Dan Anderssons Jag väntar vid min stockeld. Hon sjunger mjukt och fint och särskilt gillar jag hennes nynnande små improvisationer som liksom trillar in då och då.

Efter häftiga applåder från en lyrisk publik bjuds vi på extranummer, Snowdrops, av Daniel och så slutar hela ensemblen med Vaggvisa av Dan Andersson.