Annons
Vidare till st.nu
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Mästerligt om livet i närheten av döden

Håkan Nesser:
Styckerskan från lilla Burma
Albert Bonniers förlag

Döden kliver plötsligt in på många sätt för kriminalinspektören Gunnar Barbarotti i den fiktiva staden Kymlinge. Hans fru dog över en natt av ett brustet blodkärl i hjärnan. Det har gått några veckor. Barbarotti sörjer tillsammans med de fem barnen. Grubblar. Kan han jobba? Tillbaka på polisstationen får han ett "cold case" av kollegan Eva Backman, som är en vän och som stöttat honom sedan tragedin. Hon vet inte varför deras snart pensionerade chef Asunander vill att Barbarotti ska utreda fallet Arnold Morinder. Mannen körde i väg från sin fiskestuga på sin moped för att köpa kvällstidningen på macken. Han kom aldrig tillbaka till sin sambo. Mopeden hittades i ett kärr, men inte Morinder. Det har gått fem år. Ganska ointressant om det inte vore för att mannens sambo, Ellen Bjarnebo. Hon hade tidigare dömts för att ha slagit ihjäl sin man och styckat honom på Lilla Burma, en bondgård utanför Kymlinge. Hon erkände och satt av fängelsestraffet under elva år på Hinseberg. Sedan flyttade hon tillbaka staden. Sju år senare ringer hon polisen och anmäler sin sambo försvunnen.

Kriminalinspektör Gunnar Barbarotti tar sig an det omöjliga fallet, för att visa att han är arbetsförmögen. Men det går trögt. Han jagar rätt på alla tidigare förhörda och inblandade, och konstaterar efter ett tag att utredningen var illa skött. Egentligen båda två, även det gamla styckmordet på Lilla Burma. Barbarottis jakt på sanningen för honom runt Sverige samtidigt som han tänker på sin älskade Marianne och hur han ska kunna överleva sorgen.

Styckerskan från Lilla Burma är Håkan Nessers femte och sista bok om polismannen Gunnar Barbarotti. Det är en resonerande deckare utan blodiga närbilder. Avsaktandet av tempo och snabba vändningen blir i den här boken en styrka. Det är underbart att följa Nessers funderingar, eller rättare sagt hans karaktärers inre tankar. Hur de söker och trevar efter ett osynligt mönster som ska leda fram till vem som gjorde det och varför. Berättargreppet att både beskriva nutiden parallellt med dåtiden, då styckmordet skedde och Morinder försvann, ger effektfullt två spegelbilder. Den verkliga och den som alla, inklusive Barbarotti, tror har utspelat sig.

Nessers språk är stadigt och tryggt, utan att vara nyskapande. Det behövs inga överord. Barbarottis letande efter kriminalfallets sanning är lika mycket är ett försök att bena ut moraliska gränser och existentiella frågor som tro och meningen med livet.