Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Med ögon fulla av färg

Galleri Versalen
Naturögonblick
Akrylmålningar av Mari Vedin Laaksonen
29 november - 13 december

Annons

Säkert har vi alla någon gång fascinerats av en bild naturen gett oss och försökt avbilda den, kanske med en kamera. Bara för att senare konstatera att avbildningen, hur lyckats den än är som bild betraktat, ändå inte kommer i närheten av att återge ögonblickets djup, form, färg och skönhet.

Mari Vedin Laaksonen är en mångsysslande konstnär, uppväxt i Sundsvall men bosatt i Östersund. När hon nu för första gången på många år ställer ut i sin gamla hemstad presenterar hon en utväg ur dilemmat ovan.

Själv är hon naturfantast och vistas ute alla tider på året. Hon har hunnit samla på sig många av de där förtrollande ögonblicken och återger dem nu i måleri, till hälften abstrakt. Det är verkliga naturbilder, men processade genom minne och konstnärssjäl.

Genom att ställa ut dem inbjuder hon betraktare att i dem läsa in sina egna naturminnen. Och om man låter sig försjunka i målningarna, en efter en, kommer minnena; kanske sådana man knappt visste om att man bar på men som nu framtriggats av en bild som på något vis liknar ens egen.

Först ser man mest kaos. Sedan kommer stunderna tillbaka. Den varma sommardagen då man låg under ett träd och följde ljusspelet i trädkronan. När man stod med fötterna i vattnet i ett grunt vattenbryn och såg solens mosaikskimmer i ytan och en blåaktig, hemlighetsfull värld därnere.

Mari Vedin Laaksonen har hämtat sina bilder från alla årstider och alla tider på dygnet. Här kan man, om man vill, minnas en sprakande stjärnhimmel. Känslan av vinterstillhet när blå timmen färgar snön ljusblå. Lavar som bildar intrikata mönster eller små rännilar som blir kvar när en våg dragit sig tillbaka och blottar ett landskap av småstenar på sandbottnen.

Det finns inget centrum i bilderna, ingen direkt rörelse trots brokigheten; inga dolda budskap, inga processer, bara ett ögonblick som förevigats.

Om man försjunker i dem kan vissa ge en tredimensionell känsla. Och som kompensation för de dimensioner som går förlorade vid en avbildning har Mari Vedin Laaksonen lagt till andra, till exempel en färgbrokighet som inte naturen bjuder. Eller också gjorde den det i just hennes minnen: kanske har konstnärer en ovanligt färgrik inre värld.

Att med en exakt avbildning försöka fånga allt det naturen betyder för oss är dömt att misslyckas. Då är det en listigare väg att genom den abstrakta, personliga påminnelsen öppna dörrarna till det egna, inre galleriet.