Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Med rätt att bli bittersurförbaskad

Annons

När jag vaknar upp en vanlig vardag och känner för att bli sur brukar jag räkna hur många gubbar jämfört med brudar det är i min morgontidning. Det har aldrig slagit  fel! Det är alltid fler snoppbärare än snippbärare. Då muttrar jag om att det är en sabla korvfest som pågår i pressen fast det inte är 1916. Jag blir så bittersurförbaskad för att jag tycker det är fel med galen könsmix i min morgontidning - av den enkla anledning att samhället består av både män och kvinnor. Och jag blir bittersurförbaskad för att antalet män i tidningen faktiskt också är en direkt avspegling av hur samhället ser ut. Det handlar om att män har mer makt och status än kvinnor och att män får ta mer plats i offentligenheten.  

En till som blev sur över att vissa grupper är underrepresenterade i media är artisten Seinabo Sey. Men det  handlade inte om morgontidningarna utan om modemagasinen. Läste i DN (19 februari)  om att hon bojkottade tidningen Elles modegala som protest mot de homogena omslagen i magasinvärlden. Det är vita kvinnor som pryder de glansiga tidningarnas förstasidor. Fast vi lever i ett mångkulturellt samhälle och de flesta brukar hylla mångfald så syns det inte på tidningsomslagen.

Seinabo Sey höll inte käften om vad hon tyckte om vithetsnormen, utan kritiserade magasinen på Instagram. Yeah! Hennes aktion och kritik mot den vita skönhetsnormen verkar ha fått chefredaktörerna att svettas lite. För Seinabo Seys röst är något att räkna med. Hennes debutalbum Pretend fick fint mottagande i pressen och DN Kultur skrev om att hennes musik genomsyrades av mod och självförtroende med en röst i en skön mix av rå kraft och elegans.

Så när Seinabo Sey använder den rösten till att jobba för mer mångfald tvingas vissa skygglappar att tas bort i ren självbevarelsedrift.

Till DN sa Elles chefredaktör att kritiken från Seinabo Sey är relevant och att de nu ska jobba för mångfald. Även magasinet Chic har lovat bot och bättring. Nu när magasinen har talk the talk så måste de walk the walk för att behålla trovärdighet. Och det räcker inte med ett enda omslag med en färgad person som någon form av godhetsgärning – utan faktiskt ett seriöst vidgat tankesätt kring mångfald och skönhetsnormer.

Det är inte en icke-fråga som en del vill få det till. Det handlar om vilka bilder och budskap som vi matas med i de offentliga rummen. Det handlar om vilka som får vara med och vilka som inte får vara med. Vilka som är privilegierade och vilka som inte är det. Vilka som är ett vi - och vilka som är de andra.

Och i vart fall tycker jag att det är en sund reaktion att reagera när det är helt uppenbart att vissa grupper inte blir representerade. Om vi ska vara ett samhälle för alla så måste det faktiskt synas inom alla områden. Både i dagspressen och i något så ytligt som bling-blingmagasin.

Har du något att säga?

Skriv en insändare eller debattartikel.

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare eller debattartikel.

Skriv artikel