Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Skrönor och andra berättelser

Inte i en gammal Amazon, utan i en Volvo 144 med en gul arbetsvagn efter åker Tomas "Håkki" Eriksson från Ljungaverk runt i Ånge kommun och samlar på sig historier.
— Och jag har fått många godbitar under de dagar jag har varit ute, berättar han.

Annons
Efter studier vid Ålsta folkhögskolas konstlinje i Fränsta och sedan jobb som lärare på skolan har glesbygden blivit ett tema i hans konstnärskap.
Det är viktigt att vi inte glömmer bort vår historia som finns ute i glesbygden. En historia eller skröna ska leva vidare till nästa generation, säger Tomas Eriksson när ST träffar honom.
Han och hans turkosblå Volvo av 70-tals modell avslutade i fredags turnén runt om i Ånge kommun.
Men jag kommer tillbaka. Det här var bara första steget på insamlandet av skrönor och historier. Nu vet människorna runt om i byarna vem jag är och vad jag vill. Därför kommer det att bli betydligt lättare att komma tillbaka. För det finns oräkneliga historier att samla in. Första dagen var jag i Naggen och då var man lite avvaktande. Men när jag väl fått en naggenbo att stanna då kom det fler och berättade. Jag har full förståelse för att man var skeptisk, säger Tomas Eriksson
Han ser också en stor fara i det moderna livet som håller på att ta död på gamla historier och skrönor.
Nu kan vi sitta hemma veckovis och arbeta utan att träffa en enda människa. Det spontana besöket är på väg att försvinna och därmed alla skrönor och därmed berättelser också, fortsätter han.
Vem som ska ha ansvaret för att samla in alla gamla berättelser vet han inte. Alla vill att det ska göras, men ingen tar ansvaret menar han.
Därför tar jag en del genom mina resa genom Ånge kommun. Och vad det kommer att mynna ut i senare det vet jag inte.
Något som han har fått sig till livs är konflikterna som fanns mellan byarna förr.
Då åkte på dans för att slåss i första hand, och inte för att ha roligt.
Men här märker man att något hände när idrottsrörelsen växte sig stark. Då blev man bli kompisar i och med att man hamnade i samma fotbollslag även om man var från olika byar. Knogjärnen stoppades allt oftare undan eller lämnades hemma när man åkte på dans, fortsätter Tomas Eriksson.
Snart bär det iväg till en två månader lång vistelse i Finland för Tomas Eriksson.
Under maj och juni kommer jag att vara i Ivalo i Finland i en ateljé som jag har fått tag på. Då ska jag försöka sammanställa det material som jag har samlat in. En del kanske passar att göra film av, annat material kanske passar som ståuppunderhållning. Och annat kanske passar för det skrivna ordet. Vi får se. Jag var i Trondheim för två veckor sedan där jag hade en ståuppföreställning som var lyckad. Så kanske en del av materialet kommer att hamna där nästa gång. Ingenting är klart, slutar Tomas Eriksson

Mer läsning

Annons