Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Tung sorg i Viken

De har delat vardag och helg. Nu har tillvaron rämnat. Saknaden efter Kjell Envall är svår.
Redan när Eva Envall pressade ihop slamsorna runt sitt sargade ben och tog sig upp i ett palmträd i Khao Lak kände hon på sig att maken var borta.
Hemma i Viken utanför Fränsta väntade Tomas och Catharina Bjuhr på ett livstecken från sina vänner.

Annons
Fyra månader efter tsunamin brann 544 ljus i Kungsträdgården. Ett av dem brann för Eva Envalls make Kjell. I vågornas spår lämnades en gränslös sorg efter allt från små spädbarn till åldringar som varit ute på sitt livs resa. Vid 53 års ålder var Kjell Envall varken ung eller gammal. En fullvuxen ryggtavla som har lämnat avtryck i livet; som make, pappa och vän.
Man tänker på honom hela tiden. Ingenting är sig likt. Allt det här vackra..., säger Catharina Bjuhr och gör en gest i riktning mot fönstret.
Intill henne sitter barndomskompisen Eva. När hon sveptes med av vågorna simmade hon envetet mot ljuset. Trots att hon var svårt skadad efter att ha brutit igenom en vägg och skrapats mot marken och alla föremål som kom i hennes väg.
Jag minns att jag tänkte att jag ska inte dö i det här djävla skitvattnet, säger hon.
Vid ett tillfälle fick Eva och Kjell tag i varandra.
Han frågade vad jag hade gjort på armen, men sedan gled jag ur hans hand. Jag drev med vattnet i 1,2 kilometer.
Nu är det sen eftermiddag och utanför den gamla trävillan har byn Viken börjat komma till ro.
Även Catharina och Tomas har förlorat en människa som stod dem riktigt nära.
Han var den mest positiva och älskade verkligen att bo här uppe.
Paren lämnade Stockholm med några års mellanrum. Tomas och Catharina Bjuhr hade hittat sitt drömställe i den lilla byn utanför Fränsta. Catharina hade kommit in på Ålsta folkhögskola och Eva och Kjell kom ofta på besök. Även hos dem växte sig känslorna för det böljande landskapet starka. De var också trötta på den ständiga tidsjakten i huvudstaden, och bar på en längtan efter att få följa sin egen inre rytm.
Ett tag var ni nog här nästan varje helg, säger Catharina och ler.
De första åren veckopendlade Kjell till Stockholm och arbetet som byggnadsingenjör och miljökonsult på landstinget. Eva fick jobb som resesäljare på My Travel. När sedan Lundbo bageri i Gullgård bjöds ut till försäljning slog Kjell till och paret började jobba ihop.
Det var ett tungt jobb, ett rent hantverk eftersom brödet bakas på gammalt traditionellt vis. Kjell bakade mest, medan jag höll i försäljningen och demonstrationerna, berättar Eva.
Paret fick 24 år tillsammans. De har fostrat fyra barn, renoverat hus och rest mycket tillsammans.
Men så vällde monstervågorna in och smulade sönder tillvaron. Dagen efter att Eva fördes till ett thailändskt sjukhus fick hon hjälp med att ringa hem. Det enda numret hon kom ihåg var till Tomas och Catharina. Två dagar senare fick hon kontakt med väninnan som hon och Kjell hade rest med. Även hennes man omkom i vågorna.
Hemma i Viken satt Tomas och Catharina och sökte efter Kjells namn på Internet. Det lades ut listor med funna personer men Kjell Envalls namn dök inte upp förrän långt senare.
För en tid sedan identifierades han och begravningen har ägt rum.
Det var en fantastisk tillställning med mycket musik som Kjell hade gillat. Han var ingen blytung person. När vi hade fest brukade han mima till Dean Martin fram på småtimmarna, berättar Tomas och ler vid minnet.
Under månaderna som gått har Tomas och Catharina skött om Evas och Kjells hus. De har eldat, vattnat blommor och installerat timers så att lampor ska tändas och släckas för att det ska se bebott ut.
Vi har till och med flyttat omkring bilarna, säger Tomas och tillägger att även andra grannar hjälpt till.
Eva vet ingenting om framtiden. Bageriet köptes på Kjells initiativ och nu har det stått stilla i ett halvår. Det stora huset känns ödsligt. Hon tränar på att vara där själv några timmar om dagen. Nätterna tillbringar hon hos Tomas och Catharina.
När allting har slitits sönder tar det tid att hitta livstrådarna igen. Vid stora övergångar kan det krävas en inventering - att man reflekterar och sammanfattar var man befinner sig.
Det som hänt är så ofattbart och jag känner mig fortfarande blockerad. Barnen finns ju i Stockholm och kanske flyttar jag dit, men besluten får vänta. Jag blir rådd till att ta det lugnt.
Eva Envall skyggar inte för några frågor och hon uppträder just så avskalat och naket som man kan göra när man vet att ingenting kan tas för givet. I sorgens tungtrampade sankmark finns det inga masker, piedestaler eller höga hästar.
Sorgen är bottenlös, säger hon och stryker med handen över hunden Chesters mjuka päls.
Paret Envalls golden retriver betedde sig konstigt redan när jorden började skaka och jättevågorna bildades på andra sidan jordklotet.
Han bodde hos ett par i Ljungaverk och de blev nästan rädda för honom. Han blev helt skogstokig i samma stund som skalvet kom, berättar Tomas.
En stund senare hade Chester somnat och blivit näst intill okontaktbar.
Jag är säker på att han hade kontakt med Kjell, säger Eva och tittar sin vän djupt i ögonen.
Chester skulle vistas hos vännerna i Ljungaverk i två veckor. Det blev nio.
Under den tiden har Eva vårdats på Karolinska sjukhuset i Stockholm. Där har hud transplanterats och benet har börjat läka.
Än är hon inte helt återställd och fortfarande förundras svenska läkare över bakterierna många av de drabbade svenskarna bar med sig hem.
Jag har fått små blåaktiga prickar på benet. Det tas prover och de är angelägna om att komma till rätta med vad det är. Bakterierna kan komma från havet, eller jordens inre.
Utanför de stora villafönstren sänker sig mörkret. Hönsen och katten ska tas in.
Chester följer med ut på gårdsplanen. Han höjer huvudet och spanar över markerna. Det luktar jord och fjolårsgräset nere i dalgången påminner om gyllengul havre i kvällssolen.
Chester vet att Kjell är borta. Han har aldrig sökt efter honom. Han vet det, säger Eva Envall.
Så släcks sakta ljuset över Ljungan. Det sker inte hastigt och på samma obönhörliga sätt som en snötung och kylslagen decemberdag. Men mörkt blir det, likafullt.


Mer läsning

Annons