Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

De stora miljöstriderna

Redan 1945 kom de första protesterna mot utsläppen från den nya aluminiumfabriken. Klagomålen gällde "röken som lägger sig som en tung dimma över omgivningen och förorsakar obehag". Då framfördes också förslaget att bygga en hög skorsten och någon form av avgasrening för att lindra verkningarna av röken.

Annons

Det dröjer några år innan den första skorstenen kommer på plats och det dröjer ännu längre innan de riktigt hårda miljöstriderna kommer igång. Under 60-talet ökar debatten kring miljön i och kring fabriken. Detta efter att avdelning 423 av Fabriksarbetarförbundet i en skrivelse protesterat mot rök och gaser i Aluminiumkompaniets elektrolyshallar.
I mitten av 60-talet går skyddsombuden Anders Laurin och Kjell Pettersson till storms mot miljön i den nya elektrolyshallen. De ifrågasätter också en hälsoundersökning som gjorts av Statens institut för folkhälsa.
De ansvariga för undersökningen och företagets VD bedyrar att undersökningen gått rätt till, men erkänner samtidigt att ventilationen i hallen har brister som man försöker lösa.


Tidigare klagomål om växtskador i Skönsmon intensifieras under 1965, detta trots att företaget satsat fyra miljoner kronor i en reningsanläggning. Efter fortsatt kritik hoppas nu företagsledningen kunna komma till rätta med utsläppen genom att bygga ett par nya 70 meter höga skorstenar. Ytterligare fyra miljoner satsas på förbättrad rening av rökgaserna.
I början av 1966 presenteras en ny undersökning som gjorts om effekterna av utsläppen från aluminiumfabriken. Undersökningen som genomförts av Växtbiologiska institutionen vid Uppsala universitet hävdar att de ämnen som släpps ut från fabriken och orsakar nedfall i den närmaste omgivningen är helt ofarliga för människor. Däremot drabbas ett antal växtsorter, bland annat rosväxter, hallon och jordgubbar, men även tall och andra barrträd kan uppvisa skador.


70-talet inleds med en kort sittstrejk och andra missnöjesaktioner bland de anställda. Anledningen är den dåliga arbetsmiljön och det är främst oron för cancer som sprider sig bland de anställda. Men yrkesinspektionen lugnar de anställda:
"Förhållandena är inte bra, men arbetarna behöver inte vara rädda för skador av koloxid, det har vi konstaterat", sa Bo Hammarstrand vid yrkesinspektionen i Härnösand.
Under 70-talet blir miljön kring fabriken det stora debattämnet, detta i samband med en ny planerad utbyggnad för att öka kapaciteten. Koncessionsnämndens klartecken för utbyggnad överklagas omgående av villaägare runt fabriken. På hösten 1974 bildas en aktionsgrupp mot utbyggnaden och på en och en halv månad har 11.000 sundsvallsbor skrivit på protestlistorna.
Ett år senare kommer beskedet att utbyggnaden läggs på is, men arbetsmiljön och utsläppen fortsätter att debatteras under hela 70-talet. Som ett resultat av detta meddelar företaget i september 1978 att man kommer att satsa omkring 30 miljoner kronor på en förbättrad arbetsmiljö.
Hösten 1979 kommer dock en chockrapport om miljön runt fabriken. Undersökningen gör gällande att det cancerframkallande ämnet benzpyren släpps ut i en omfattning som är fyra gånger större än från hela den svenska biltrafiken. Hälsovårdsnämnden i Sundsvall reagerar med att kräva att koncessionsnämnden för miljöskydd ska ompröva tillståndet för utsläppen från fabriken.


I december 1980 kommer livsmedelsverkets rekommendationer angående grönsaksoldlingen kring fabriken. Restriktionerna gällde storbladiga grönsaker och sallad blev symbolen för den ansträngda miljön. Att äta eller inte äta blev den stora frågan för de som bodde inom den så kallade skydszonen runt fabriken.
I början av 1981 kommer en ny miljörapport som visar rekordhöga halter av andra cancerframkallande ämnen runt fabriken. Larmet gällde PAH-ämnen, (polycykliska aromatiska kolväten), och undersökningen genomfördes av Norsk institutt for luftforskning på uppdrag av Gränges Aluminium.
1990-talet inleds med en ordstrid mellan Gränges Aluminium och dåvarande miljöminister Birgitta Dahl. Hon har i en intervju anklagat företagets dåliga miljö för hennes svärfar Edgar Kokks död. Både företagsledningen och facket protesterar mot miljöministern, men hon viker inte från sina uttalanden.
Birgitta Dahl är helt övertygad om det var den dåliga miljön som resulterade i en för tidig död för fabriksarbetaren Edgar Kokk:
"För oss som stod honom nära var det aldrig något tvivel", säger hon. Och Birgitta Dahl får stöd av Jan Licznersky, arbetsskadeexpert och chefsjurist på Fabriksarbetarförbundet.
"GA Metall är en av Sveriges värsta arbetsplatser ur arbetsmiljösynpunkt", säger han.


Men som svar på dessa anklagelser tar företaget fram svart på vitt att de miljöåtgärder man vidtagit givit effekt. Dessutom påpekar företagets miljöchef Göran Dölling att arbetet med miljöfrågorna inte är något nytt i företagets historia:
– Här såväl som i utlandet sker en ständig kamp för att förbättra miljön. Vi riktar naturligtvis i första hand in oss på den interna miljön, det som påverkar vår anställda. Men det får då självklart konsekvenser för den externa miljön, säger Göran Dölling.
Han medger naturligtvis att opinionen i massmedia inte varit oväsentlig när det gällt att påskynda miljösatsningarna, men hävdar att många av åtgärderna var påbörjade innan den häftiga debatten kom igång.
Den första åtgärden under 1970-talet för att förbättra miljön var en svenskutvecklad fläktanläggning för återvinning av fluorider från Verk 2. Samtidigt byggdes an annan typ av reningsanläggning för gamla Verk 1. Båda åtgärderna resulterade i en minskning med 40 procent av fluoridutsläppen.
Införandet av torr anodmassa, samt den stora ombyggnationen av Verk 1 för helt ny teknik var dock de stora åtgärderna för att förbättra miljön. I Verk 2 minskade utsläppen av tjärämnen från 5,6 kg/tim. (1978) till 1,7 kg/tim. (1986). Efter ombyggnationen av verk 1 minskade utsläppen av fluorider i luften från 5,8 kg/tim till 1,0 kg tim. Utsläppen av tjärämnen upphörde helt från att ha varit 3,9 kg/tim. Detta samtidigt som produktionen ökade från 13.500 till 23.000 ton/år.

Mer läsning

Annons