Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ann-Charlotte blåser liv i ögon av glas

/
  • Upphettning i 1100 graders låga innan ögat kan formas på fri hand. Ögonmakaren har ett konstnärligt jobb men anpassat efter patientens specifika behov.
  • Ann-Charlotte Müller-Uri blåser nya ögon.
  • Får det vara en pralin?
  • Helnöjd. Cecilia Ejvinsson spanar in sig själv och vad Jan Liebermann åstadkommit.
  • Okularist i femte generationen.
  • Trångt och intensivt i ögonverkstan.

Många har glasögon. Inte lika vanligt är ögon av glas.
Faktum är att uppåt 7 000 svenskar har ett konstgjort öga som är format och blåst av glas.
– Ett konsthantverk? Absolut, förklarar Ann-Charlotte Müller-Uri och tittar upp bakom gasolbrännaren.

Annons

Platsen är Sundsvalls sjukhus men kunde lika gärna ha varit Sandviken, Umeå eller Örebro. Det är hit som patienter från Norrland och Dalarna kallas.

Ann-Charlotte Müller-Uri och hennes kollega Jan Liebermann är resande i ögonproteser. Företaget de jobbar för täcker sextio olika städer i åtta europeiska länder.

I Sundsvall stannar de i fyra dagar och tar emot tio patienter var per dag. Uppdraget är att byta öga, det gamla mot ett nytt med bättre glans och lyster och som passar bättre i ögonhålan.

– Tårvätskan löser upp sodan i glaset. Ögat blir matt på ytan till slut. Två till tre år rekommenderar vi mellan bytena. Några vill byta varje år, förklarar Ann-Charlotte Müller-Uri.

Arbetet ser inte alldeles enkelt ut. Först ska rätt öga väljas – i halvfabrikat som Ann-Charlotte Müller-Uri säger.

Det finns omkring 2 500 nyanser att välja mellan, alla handgjorda. De ligger i rader kartongvis och tanken går till läckra chokladpraliner.

I nästa moment hettas glaset upp och blåses i ett rör och formas med precision innan det läggs i en degel att svalna i trettio minuter. Vad som är svårast är inte helt lätt att svara på.

– Allt är svårt. Du ska kunna färg och form. Men själva glasblåsningen är nog svårast. Utbildningen tar sex år. Vi räknar med tio år innan man är färdig, förklarar Ann-Charlotte Müller-Uri.

Hon håller med om beskrivningen som konstverk och konsthantverk

– Ja, du arbetar på fri hand. Men samtidigt är det inget fritt skapande. Man ska anpassa det efter hur ögonhålan ser ut i dag.

Yrket kallas okularist. I Ann-Charlotte Müller-Uris fall är det en familjetradition från Tyskland som fullföljs.

Hon är femte generationens ögonmakare. Farfars farfar Ludwig Müller-Uri, son till en konstglasblåsare, var pionjären som startade tillverkning av ögonproteser 1835. Hans söner grundade företaget Müller Söhne 1860.

– Fast egentligen skulle jag bli lastbilschaufför. Jag älskar att köra bil! Nu får jag köra mellan sjukhusorterna i stället, skrattar Ann-Charlotte Müller-Uri.

Ögonproteser torgförs även i akrylatplast. Men hos Müller-Uri är det enbart glas som gäller.

– Vi tycker glas är bättre. Man utvecklar inte allergiska reaktioner mot glas. Ögonen blir lätta och ihåliga, de väger bara några gram.

– Och halvfabrikaten har vi gjort själva, glaset kommer från en liten glashytta i Tyskland.

Flera patienter hinner passera under intervjuns gång. En är Per som ramlade och skadade ögat så han blev blind vid sju års ålder. Efter en infektion fick han protes för ett år sedan och ska byta till en större nu.

En annan är Cecilia Ejvinsson från Sundsbruk som haft glasöga i 25 år efter en näthinneavlossning.

Hon närmast strålar av lycka när det nya ögat omsorgsfullt har satts på plats.

– De är helt otroliga. Det här blev jättefint. Jättebra, säger hon och ler stort när hon tittar sig med det friska ögat i spegeln.

Mer läsning