Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Årets jultomte har inget skägg

/
  • Malala sprider något som brukar kallas julens budskap – ljus, förlåtelse och kärlek.

Annons

I år blir det ingen tomte. Det är faktiskt ett par år nu sedan han slutade komma hem till oss. Det är inte lönt när man inte längre är betrodd, suckar han när jag frågar om han tänker komma, rättar till luvan och lufsar iväg. Jag suckar jag också, på mitt håll. Drar mig till minnes olika jular där tomten spelat huvudrollen. Men då var förstås barnen små och deras tro var så stor och stark att den spillde över en smula även på oss stora.

Som den gången för några år sedan när vi som vanligt hade försökt bolla över ansvaret för tomtandet på varandra. Jag hade dragit det kortaste strået och skulle göra mig i ordning när det plötsligt bultade på dörren. Min syster öppnade, bara för att genast dra igen den lika snabbt igen med ett förskräckt rop.

Vem var det?, undrade jag. Hon stirrade på mig med uppspärrade ögon och väste: To-to-tomten. Jag trodde henne inte och efter ett litet tumult, då hon i ett anfall av tillfällig sinnesförvirring försökte hindra mig, lyckades jag pressa upp dörren igen.

Och mycket riktigt. Där ute stod en tomte. Inte den bullrande cocacolavarianten, utan den mer blygsamma Jenny Nyström-sorten. Jag stirrade. Min syster kikade fram bakom min rygg. Tomten sa ingenting utan stod bara där i mörkret och den djupa snön. Blängde på oss i skenet från sin lykta. För några hisnande sekunder bultade mitt hjärta extra hårt.

Det här var på den tiden vi fortfarande ställde ut julgröt på förstukvisten, och kanske, kanske hade vi nu lyckats locka till oss en riktig tomte till slut. Det var som om jag för ett kort ögonblick hade öppnat porten till min egen barndoms fasta övertygelse. Tomten fanns. Och det var underbart. Och lite skrämmande. För i den världen kan allting hända.

Den där underbara känslan är, antar jag, den som vi gärna vill återuppleva på julen och förmedla till våra barn. Det är för den som vi jagar runt, stressar och förlorar oss i alldeles för många julklappsköp. Ändå vet vi så väl att den inte kan köpas för pengar. För det handlar om tro. Tro på att det faktiskt finns magi världen, att alla ska få det de önskar sig.

Helt obett vill jag här komma med ett litet tips, om du nu vill återfå tron. Du behöver bara ge upp föreställningen att jultomten har skägg. Han behöver inte ens vara en man.

Tänk dig till exempel en flicka i stället. En flicka som vägrar hålla tyst. En flicka som har blivit skjuten i huvudet för sin övertygelse att alla är lika mycket värda. En flicka som sprider något som brukar kallas julens budskap – ljus, förlåtelse och kärlek. Jag tänker förstås på Malala. Vår yngsta nobelpristagare som säger att med hämnd och hat kommer man ingen vart. Be peaceful and love everyone i stället, säger hon. Det hon gör är minst lika magiskt som jultomten, det är min fasta övertygelse. Så om någon frågar om jag tror jag på tomten – absolut!

(Hur det gick med den där tomten utanför min dörr? Det visade sig efter en stund att det inte alls var den riktiga tomten. Den här gången heller. Men vår skojfriske granne fick förstås göra rätt sig för sig och dela ut några julklappar åt oss ändå. När han nu ändå var där. Och jag slapp undan ännu ett år. )

Mer läsning

Annons