Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Attmarpräst styr sjömanskyrkan i Wien

Grädda pannkakor, ordna midsommarfest och ge tak över huvudet åt strandade resenärer. I utlandet är Svenska kyrkan så mycket mer än bara en plats för gudomlig spis. Sedan augusti är Gunnar Kvist från Sundsvall kyrkoherde i Svenska kyrkan i Wien.

Annons
Tanken på att jobba utomlands har funnits i många år. Gunnar och hans hustru Kristina hade redan länge sneglat på olika lediga tjänster i utlandet som passerat revy.
När erbjudandet om att jobba i Österrike kom, kändes det helt rätt.
- Dels ville vi inte att det inte vara för långt borta och dels kändes det bra om vi kunde språket något så när. Och både jag och Kristina har läst tyska, berättar Gunnar.
Det är eftermiddag och paret har fullt upp.
Under fastan bjuds det nämligen på fastlagsbullar en gång i veckan i kyrkans kafé. Denna gång är det formligen rusning efter de gräddfyllda bakelserna. Duon får trolla fram ett par extra exemplar innan de kan sätta sig ned för att prata.
Att jobba i kyrkans regi är knappast något nytt för de två. Gunnar har varit församlingspräst i drygt 15 år, de senaste åren Attmars församlings kyrkoherde. Kristina har arbetat som diakon i Sköns församling i Sundsvall.
Den 5 augusti gick flyttlasset från Norrland ner till den österrikiska huvudstaden.
- Det var en intensivt varm sommar. Jag minns att vi kunde sitta ute på kyrkans innergård och fika efter gudstjänsten på söndagskvällarna i flera veckor framöver. Det var ett fint sätt att lära alla på, säger Gunnar.
För det tog ett tag att landa i den nya tillvaron.
- I början är det så mycket nytt. Praktiska saker, sådant som hur man får tag på läkare, var man ska handla och hur tunnelbana och spårvagnar fungerar, förklarar han.
Och jodå, skoltyskan räcker långt. Även om den österrikiska varianten, med sin alldeles egna dialekt, inte har alltför mycket gemensamt med det språk som lärs ut i skolböckerna.
- Vi försökte fuska i början. Vi frågade om det inte gick att prata engelska istället. Men det var det ingen som ville. Så det fick gå. Och nu har jag i alla fall precis läst ut en Henning Mankell-deckare på tyska, så det känns som om jag kommit en bit på väg, säger Gunnar och ler.
Gunnar och Kristina har de två barnen, nioåriga Alicia och fyraårige Adrian med sig. Barnen går båda på Svenska skolan i stan.
- Det känns verkligen skönt att de får svensk skolgång. Vi kommer ju att återvända till Sverige någon gång, förklarar Kristina.
Familjen trivs med sin nya vardag.
- Ja, det allt annat än enahanda. Man vet aldrig hur en dag ska se ut när man kommer på morgonen, säger Kristina.
Det finns många exempel. Som den gången då ett svenskt par som hade råkat ut för en bilolycka hörde av sig till kyrkan.
- De var på genomresa, så vi ordnade så att de kunde bo här. Visst finns det hotell i stan, men när det har hänt något sådant vill man kanske bo lite tryggare och också prata av sig lite, säger Gunnar.
Svenska kyrkan i Wien är något av en samlingsplats för stadens utlandssvenskar. Kyrkan har ett kafé med svenska tidningar, ett bibliotek med svenska böcker och ger till och med ut den egna tidningen "Wienbladet".
Under de olika svenska högtiderna är dörrarna alltid öppna. Och för den som har hemlängtan finns det både ärtsoppa, pannkakor och kanelbullar att förtära i kyrkans domäner.
Årets höjdpunkt är kyrkans en dag långa julbasar, där det bjuds på alltifrån glögg, sillamacka och varm korv, till stämningsfull luciasång framförd av Svenska kyrkans kör.
Innan en viss känd möbelleverantör från Småland för ett par år sedan började sälja svensk mat i sina blågula affärskomplex var ett besök på basaren det enda sättet att få tag på svensk mat.
- Basaren är det viktigaste tillfället för oss att få in pengar till kyrkans verksamhet. På sju timmar omsätter vi runt 50 000 euro. Men så kommer det också runt 3000 besökare. Som tur är brukar det vara mer än 100 frivilliga som hjälper till, annars hade det aldrig fungerat, berättar Gunnar.
Han har inte bara Wien som sitt arbetsområde. Gunnar håller även gudstjänster i grannländerna Tjeckien, Slovakien och Ungern såväl som i de andra större städerna i Österrike.
En annan lika viktig bit är att finnas till för svenskar som sitter i österrikiskt fängelse.
För det finns alltid utrymme att hjälpa till. I stort som i smått.
Också då en herre brådstörtat dök upp i kyrkan på självaste julafton, på jakt efter läckerheter till ett julbord för honom och hans svenska fru.
- Ja, han fick plocka i vår hylla och förse sig med sill, hårdbröd och julost. Så var hans julbord räddat, säger Gunnar och ler.
Signatur: Bettina Bettenhausen

FOTO: BETTINA BETTENHAUSEN

Mer läsning

Annons