Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Besvikelse när utsocknes köper skog

Först fem år efter det att de sju man starka konsortiet jublade över att de snuvade SCA på 4 000 hektar skog är de sista skogsskiftena sålda. När affären gjordes var tron att det skulle ta sex månader till ett år innan ortsbor köpt de utbjudna skiftena. — Det har tagit alldeles för lång tid, säger Christer Brännvall.

Annons
Nu blev det inte bara blev ortsbor som köpte skogen som såldes av Brattåsstiftelsen. Nästan hälften av de 4 000 hektaren har köpts av personer från södra Sverige.
Efter fem år av turbulens och åtskilliga turer ser det ut som alla de 4 000 hektaren skog som sommaren 2000 köptes för 90 miljoner kronor av ett sju man starkt konsortium bestående av Arne Sahlin, Christer Brännvall, Jan Gullmark, Kjell Hansson, Lennart Östberg, Harry Sahlin och Nils Erik Kärvstedt från orten skall bli sålt.
Nu är den sista försäljningen i det närmaste klar, hävdar Christer Brännvall.
Helt säkra skall dock ingen vara innan bläcket torkat på köpekontraktet då liknande löften ställt ut tidigare och affären ändå i sista skälvande ögonblicket spruckit.
Några lokala köpare med stinna plånböcker är det dock inte som blir de nya ägarna till cirka de återstående cirka 750 hektaren i Vigge och Nedansjö. Obekräftade uppgifter säger att det i stället är två läkare ifrån Stockholm som köper skogen.
Det är det andra stora köpet från utsocknes den senaste tiden. Tidigare var det en smålänning som handlade och hans första åtgärd var att sälja en större rotpost till konsortiets tidigare fiende SCA
När köpet var i hamn sommaren 2000 sågs då som en stor seger för ortsborna och liknades vid något av David kamp mot Goliath. Trots att de var små hade de med stöd av Jordbruksverket vunnit en seger över giganter som SCA och Perssons Invest.
Nu skulle det skapas arbetstillfällen på orten och några klippare som lämnade efter sig stora kalhyggen skulle det inte bli.
Men det är just vad många stödebor påstår att det blev. Det finns ortsbor som är djupt besvikna över utvecklingen och hävdar att kalhyggena både blivit fler och större än om SCA varit ägare.
Även skogsvårdsstyrelsen har varit bitsk i sin kritik och anklagat de nya ägarna för missköta skogen.
Det är snudd på skövling , hävdade Bo Berg från Skogsvårdsstyrelsen 2001.
Jublet över att snuva Sca på skogen är nu glömt och vinsten över storbolagen visade sig dock vara något av en pyrrhusseger. Förhoppningarna om att lokala köpare skulle strömma till kom minst sagt på skam. I stort sett samtliga av de 30-tal som påstått sig vara intresserade av att köpa drog sig tämligen omgående ur eventuella funderingar på att köpa skog. För dyrt var motiveringen hos de allra flesta. Något som i efterhand bekräftas av konsortiet. Priset på 90 miljoner gav ett snittpris på cirka 165 kronor kubiken på virket som fanns.
Ursprungspriset blev för högt, bekräftar Christer Brännvall.
Inte ens alla i de sju man starka konsortiet ansåg sig ha råd att köpa. Varken Arne Sahlin eller Jan Gullmark har köpt några skogskiften. Konsortiet har även spruckit då Lennart Östberg av de övriga tillåtits lämna det.
För att klara av räntor på lånet har konsortiet tvingats avverka skog. Något som medför att den ekonomiska kalkylen endast kan gå runt om Stockholmarna betalat rejält för skogen eller att medlemmarna i konsortiet som en gång jublade över sin seger tvingas lösa lånen själva.

Mer läsning

Annons