Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Byggbuller det sista hans pappa fick höra

Peter Tamlehts pappa fick inte dö i lugn och ro.
Utan han fick tillbringa sina sista dagar i livet till bullret från en byggarbetsplats på Sundsvalls sjukhus .
— Det känns ovärdigt, säger Peter Tamleht.

Annons
Peter Tamlehts pappa led av en allvarlig cancer. Dessutom hade han svagt hjärta. I knappt två veckor låg han inlagd på Sundsvalls sjukhus avdelning 23 innan han dog den 15 februari.
Pappa var nog medveten om att han skulle dö, berättar Peter Tamleht, som själv har svårt att acceptera att hans pappas sista tid i livet ständigt blev störd av buller från en byggarbetsplats.
Vardagar mellan sju på morgonen och fyra på eftermiddagen pågick arbetet med att bygga det nya patienthotellet våningen under.
För min pappa var det en befrielse att dö, men det känns så svårt är att en så glad och härlig människa skulle behöva sluta sina sista dagar på det sättet, säger Peter Tamleht.

Andra i samma situation
Skulden lägger han på den som är ansvarig för ombyggnationen. Han betonar också att andra än hans egen pappa genomlidit samma situation.
Understundom var det omöjligt att föra ett samtal med pappa. Tänk dig själv att du ska försöka prata med någon och så börjar någon plötsligt borra i väggen. Det var ett otroligt oväsen och pappa var inte i skick att gå någon annanstans.
Den otroliga personalen kompenserar mycket. Själv begriper jag inte hur de orkar jobba i en sådan här miljö. Om det hade rört sig om någon annan verksamhet så hade säkert arbetsmiljöverket stoppat den.
Peter Tamleht får stöd i sin kritik av patientnämndens kanslichef Bo Anders Öberg.
Ärendet kommer att tas upp i patientnämnden och redovisas för berörda chefer på sjukhuset. Frågan kommer dessutom att tas upp i landstingets kvalitetsarbete, som ett exempel i landstingets etiska arbete.
På Sundsvall sjukhus beklagar Rolf Forsström det inträffade.
Innan ombyggnaden diskuterade vi igenom det här. Såväl jag som klinikledningen visste att under två veckor skulle det vara buller på avdelning 23 A och B.
Vid fall som gällde vård i livets slutskede skulle vi också flytta patienter till avdelning två, just för att slutet skulle bli lugnt och värdigt. Vad som gått snett här vet jag inte, men jag ska ta reda på det, säger Rolf Forsström.
Sedan en tid tillbaka ska det akuta bullerproblemet vara avhjälpt genom att borrningarna, sågningarna och bilningarna upphört.

Mer läsning

Annons