Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

De tjänar pengar på polisarbete

/
  • Jan Söderlund, länspolisens spaningsrotel.
  • Jan Söderlund på länspolisen tycker inte att polisen och samhället ska behöva betala för mycket för nödvändiga teletrafikuppgifter. Medan telebolagen inte förstår varför de ska stå för kostnaden. Efter att datalagringsdirektivet ogiltigförklarades i april har det varit oklart vilka kostnader som egentligen gäller.

Polisen i länet betalar varje år hundratusentals kronor till teleoperatörerna.
I fjol nära tre miljoner.
– Det är orimligt att vi ska behöva betala dessa summor, säger Jan Söderlund, chef vid spaningsroteln.

Annons

Varje år begär Polismyndigheten i Västernmorrland ut uppgifter från teleoperatörerna. Främst för brottsbekämpande ändamål men även för räddningstjänst, som när en person har försvunnit och behöver spåras.

– Vi beställer också uppgifter i underrättelsesyfte, säger Jan Söderlund.

Exempel på uppgifter polisen betalar för är vilka nummer en person har ringt, vilken telefonmast en person varit uppkopplad mot och avlyssning av elektronisk kommunikation. Uppgifterna används för att kartlägga personer som förekommer i utredningar. Det handlar i regel om grova brott, eller bedrägerier.

– Uppgifterna är väldigt nödvändiga. Ibland är de en förutsättning för att identifiera förövaren, som vid spårning av ip-adresser i barnpornografibrott, säger Söderlund och fortsätter:

– De är också nödvändiga i arbetet mot organiserad brottslighet.

Han vill inte gå närmare in på vilka uppgifter polisen i Västernorrland brukar begära ut. Det riskerar "röja polisiära arbetsmetoder".

Från 2007 till 2011 låg Polismyndighetens kostnader för telefonförfrågningar årligen på runt en miljon kronor. 2012 nästan halverades kostnaden – för att sedan öka drastiskt 2013.

– Jag vet inte exakt vad det beror på. Men det går i vågor hur mycket vi betalar, beroende på om vi aktivt jobbar med ärenden där vi hanterar sådana här uppgifter, säger Jan Söderlund.

Han tycker att det är orimligt att en brottsbekämpande myndighet ska behöva betala stora summor till teleoperatörerna, säger han.

– Jag missunnar inte företag att tjäna pengar. Men det är fel när det är samhället som tillåter de här företagen att tjäna pengar på telefontrafik och sedan måste samhället betala en massa för att få ut uppgifter.

Vid årsskiftet skedde en förändring. Post- och telestyrelsens nya föreskrifter om ersättning vid utlämning av uppgifter för brottsbekämpande ändamål trädde i kraft. Där finns en reglering av hur mycket teleoperatörerna får ta betalt.

Det minskade polisens kostnader markant, enligt Jan Söderlund.

– Det kostade säkert tio gånger mer förut, säger han.

Men i april blev det rörigt. Då rev EU-domstolen upp datalagringsdirektivet, som Post- och telestyrelsens föreskrifter är kopplade till. När direktivet ogiltigförklarades ansåg en del teleoperatörer att de kunde höja priserna igen.

– En del har gått tillbaka till sin tidigare taxa medan andra håller sig till den nya. Men det förändras. Ibland från vecka till vecka, säger Jan Söderlund.

Nu väntar polisen på besked om vad som egentligen ska gälla.

– Jag tycker att Post- och telestyrelsens avgiftsförordning är bra. Men vi betalar vad vi ska betala. Det blir bra när det är klart hur det blir, så vi kan anpassa vår budget, säger Söderlund.

Mer läsning

Annons