Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Efter alla förluster: "Jag har fått tillbaka mycket"

/
  • Trots flera svåra förluster tycker Siv Persson också att hon har fått mycket.


Siv Persson och hennes make förlorade tre barn. I april somnade även Sigvard in.


Sorgen har fått ner henne på knä och även om hon lyckas hitta glädjeämnen finns den med henne varje dag.


– Men jag har också fått tillbaka mycket av det jag har förlorat. Jag har två söner, fantastiska barnbarn och två barnbarns barn, säger 83-åringen.

Annons

Hon har fått sin beskärda del av förlustens fasa och sorgens faser.

Efter påskhelgen miste Siv Persson sin make Sigvard. Då orkade inte hjärtat längre. Familjen hade träffats över en middag i lägenheten i Sundsvall. Nästa morgon var han okontaktbar.

– Personalen på akuten och på avdelningen där Sigvard vårdades var fantastiska. Men efter tre dagar tog det slut, berättar hon.

Lägenheten är fylld av minnen från ett långt och rikt liv. Fotografier, souvenirer och en del jakttroféer pryder hyllor och väggytor.

Siv jobbade som undersköterska innan pensioneringen och Sigvard var skogvaktare och jägare. Paret var ute på många långa resor tillsammans.

– Jag brukar ha kortet på Sigvard framför mig och prata med honom. Det känns på något sätt som om han inte är helt borta. Det svåra är att veta att jag inte kommer att få se honom mer, men det är ju alltid en som dör först. Vi var gifta i 60 år, säger Siv Persson.

Parets förstfödda barn var två tvillingflickor.

– De hade för bråttom ut i världen. Den ena levde i ett dygn och den andra blev bara fem timmar gammal. Det var svårt. Jag hade sytt kläder och förberett mig på att bli mamma.

Senare föddes sonen Christer och två år efter honom kom Kenneth. Därefter dröjde det åtta år innan sladdbarnet Björn gjorde entré.

Siv har en vägg med bilder på sina pojkar. Bilden på lille ljuslockige Björn omges av foton på hans äldre bröder.

– Björn var två år när han dog. Han blev smittad av en svår maginfektion på Sollefteå sjukhus. Vi hade skyddat honom från alla faror och var så rädda om honom. Det var som i Törnrosa. Vi tog undan alla farliga saker men glömde sländan, konstaterar hon.

Efter Björns bortgång var Siv förkrossad. Tidsperspektiven och minnesbilderna är vaga.

– Jag minns en gång när jag kom gående på vägen och mötte en röd lastbil. Då tänkte jag att ett enda steg så slipper jag smärtan, men eftersom jag hade två barn till och en man kunde jag ju inte ställa till med ännu en sorg, säger hon.

Trots att livet har bjudit på både mot- och medgångar säger Siv Persson att hon egentligen är en person med ett ganska lättsamt humör och en positiv inställning.

Ögonens glitter går det inte att ta miste på och hon har nära till skratt

– Men när man förlorar ett barn hamnar man som i en annan värld. Det är som att ligga i en ormgrop och försöka trassla sig upp. Till slut kommer man ju upp men då är man en annan människa. När man mår som sämst tänker man att det måste gå över, men det är först när man inser att det inte kommer att gå över som det går lite bättre, säger Siv Persson.

Trots svåra förluster känner hon sig inte ensam.

– Jag är inte den som har det sämst. Jag kan ringa både barn och barnbarn och jag har två barnbarns barn. Både mina söner och barnbarnen är fantastiska. Jag lajvar tillsammans med en av flickorna och i augusti var vi på Medeltidsveckan på Gotland tillsammans. Att få kliva in i en roll som man gör när man lajvar är väldigt välgörande och människorna är så trevliga. Fast jag är äldst blir jag behandlad som vem som helst, säger Siv Persson.

Båda sönerna har arbetat utomlands i långa perioder och Siv och Sigvard besökte många exotiska länder tillsammans.

– Men jag har en resa kvar att göra. Jag skulle vilja åka transibiriska järnvägen och se Kinesiska muren. Vi får se, det kanske blir av så småningom, säger Siv Persson.

Fotnot: Ett lajv är ett levande rollspel som pågår under en bestämd tid och där deltagarna tilldelas olika roller.

Mer läsning