Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En julmånad att hatälska

/

Annons

Snart är den här. Nej, jag menar inte Star Wars The Force Awakens. Den kommer inte förrän om ett år.

Julen. Snart gör en väldigt tjock kille med ljust skägg accepterade inbrott genom skorstenen, för att en väldigt smal kille med så småningom mörkt skägg föddes för lite drygt 2 000 år sedan. Logiskt. Precis som alla andra våra kristna högtider blir våra riter och traditioner så väldigt luddiga bara man ger de tillräckligt lång tid.

Kasta på ett par millennium, en läsktillverkare, inhemsk matkultur och andra olater vi människor brukar lägga till oss med, så kan ursprungstanken av att fira att Guds son har kommit till jorden för att rädda oss från – ja, en massa skit – gå aningen vilse.

Vi kan väl kanske enas om att vi tappat bort oss här. Förra året la svenska befolkningen 66 miljarder kronor på gåvor till sina nära för att markera och fira en händelse majoriteten av dem inte tror på har ägt rum. Jag gör det gladeligen själv, och är inte dummare än att förstå att även sekulariserade svenskar behöver några vaga identitetsmarkörer att hålla fast vid. Men det blir ju sånt jävla liv varje år?

Jag har min familj att tacka för att julen över huvud taget firas hemma hos oss, för de gör nämligen allting som är bra att ha vid ett julfirande. De säger i princip vad jag ska köpa för julklappar, de fixar all mat, de ser till att tomtarna står i fönstret och är glad bara jag dyker upp vid rätt klockslag någorlunda hel och ren. Hur kan jag då bli stressad, tänker ni? Det är såklart en befogad låtsasfråga, men jag antar att även åskådare påverkas av den syntetiskt mysiga stämning som ska kastas på en från slutet av november. NK blinkar mer än Las Vegas här nere och jag tycker inte det är särskilt fridfullt.

Vad ska man göra då? Hålla käften och inte fira vore ju ett alternativ, men det vore alldeles för konsekvent, och det är jag ju inte. I stället gläds man i år igen över att sätta i sig obscena mängder skumtomtar medan Love Actually går på trean och man samtidigt kan distansera sig lite mot sin halvdana inställning till julen och allt vad det innebär. Jag tror inte på det här men gör det ändå, för liksom, jag får ju bli full på juldagen, och träffa min familj vill jag ju, och den där råsaftscentrifugen jag fick ifjol har ändå säkert använts ett par gånger, och vad ska man annars göra?

Ligger man där och tänker över en högtid man inte bryr sig om varför den finns och som man hatälskar att alibifira. Nu är det jul igen. Och nästa år är den igen.

Mer läsning

Annons