Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

"Enda önskan var att någon skulle förstå"

/
  • Emelies pappa är nykter sedan tio år tillbaka och i dag arbetar hela familjen för att må bättre.

I dag är Emelie Andersson nykter och drogfri, arbetar och är gravid med tvillingar. Hon växte upp med missbruk inom familjen och utvecklade sedan själv ett. Då trodde hon att allt var hennes fel.
– Vi måste våga prata med barnen om vad som egentligen händer när deras föräldrar missbrukar.

Annons

Emelie Andersson är 27 år gammal, kommer från Sundsvall, men bor nu i Härnösand. Hennes föräldrar är skilda och pappan har en ny familj. Under uppväxten led han av alkoholism och Emelie bodde största delen av uppväxten hos sin mamma. Hon gick i skolan som de flesta och verkade utåt sett ha ett fungerande liv. På insidan rådde dock kaos. Pappans sjukdom gjorde att han inte var närvarande på det sättet Emelie behövde.

– Mamma ljög om varför han inte ställde upp och sa bara att pappa var sjuk. Hon försökte bara skydda mig, men det gjorde bara att jag inte förstod och själv tog på mig skulden för det som hände, berättar Emelie för allehanda.se.

Emelie fylldes av känslor av att vara annorlunda och inte passa in. Hon och hennes pappa bråkade mycket och mamman kunde få hämta henne när hon var hos honom eftersom han var onykter. Redan vid åtta års ålder blev hon utåtagerande och började få problem i skolan.

– Jag trodde ju att min pappa inte älskade mig.

Ingen runt henne hade verktygen att hantera situationen. Så Emelie började fly genom alkohol och droger.

– Då slapp jag tänka och kände att jag var bortom den här världen.

Var det ingen som såg att något var fel?

– Jag blev bland annat inlagd på BUP akut för att ha skurit mig i armarna när jag var 14 år, men de tyckte att jag verkade ha det så bra med mamma eftersom jag hade kläder och det fanns mat på bordet. Det jag behövde var ju att prata med någon om att jag inte kände att jag dög.

Och så fortsatte det: ingen uppföljning gjordes efter besöket och två år senare försökte de i stället medicinera henne för depression.

– Min mamma kände sig helt maktlös inför situationen. Socialen borde ju ha kallats in för att hjälpa oss.

Emelie fortsätta gå i skolan till studenten och började sedan jobba. Drogerna och alkoholen fanns alltid kvar vid sidan och under slutet av 2013 sökte hon till slut hjälp.

– Jag hade en nykter och drogfri vän som pushade mig att söka hjälp när jag behövde det.

Emelie åkte till behandlingshem och är sedan dess är nykter och drogfri. Nu väntar hon tvillingar tillsammans med Sambon John. Hon har en gemenskap av nyktra vänner som stöttar varandra och hon ser positivt på framtiden. Hennes pappa är liksom hon nykter i dag har de verktygen att arbeta på sin relation. Tillsammans med sina föräldrar försöker hon reparera tiden som varit.

– Det är en familjesjukdom som alla måste vara med och hela. Gör man jobbet har man allt att vinna.

Mer läsning

Annons