Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ensamkommande Mahdi: "Inget barn kommer hit utan anledning"

/
  • Fotbollen har varit viktig för Mahdi Eskandari och hans vänner Mirwais Golami och Hamed Rasuli. 15-åriga Mirwais bor på Estonte medan Mahdi och Hamed bor i egna träningslägenheter.
  • 17-åring med driv. Mahdi Eskandari dribblar fram i tillvaron och på tre år har han lyckats erövra svenska språket och läser nu på gymnasiets omvårdnadsprogram.
  • Bara 14 år gammal kom Mahdi Eskandari ensam till Sverige.
  • Mahdi Eskandari kom till Sverige med hjälp av människosmugglare. Mycket var främmande och han oroade sig för att han inte skulle få uppehållstillstånd.

Sorgen efter avskedet från mamman och systrarna i Iran känns ibland som ett öppet sår. 14-årige Mahdi Eskandari och hans familj grät när han skickades i väg mot Europa och Sverige. Men uppbrottet var nödvändigt eftersom Mahdi saknade id-handlingar och riskerade bli deporterad till Afghanistan.
Nu har han tagit första steget mot drömmen om att bli sjuksköterska.

Annons

När Mahdi Eskandari bara var något år gammal lämnade hans mamma Afghanistan på grund av kriget och hotet från talibanerna. Men livet som väntade familjen i Iran blev inte heller enkelt.

– Det finns en rasism mot afghaner i Iran. Man mobbas för att man pratar dari. Människor tycker inte att man har i landet att göra. Eftersom jag, mamma och mina systrar saknade id-handlingar riskerade vi ständigt att bli utvisade, säger Mahdi.

När Mahdis jämnåriga kamrater började skolan tvingades han stanna hemma.

– Jag har alltid älskat fotboll men jag kunde inte vara med i något lag. Det fanns ingen framtid för mig i Iran. Jag skulle aldrig ha släppts in i samhället, säger han.

Efter tre år i Sverige har den spenslige unge mannen en ny grund att stå på. Trots pressen han upplevt, ovissheten, resan med människosmugglarna via Grekland, ensamheten och all längtan efter familjen har Mahdi lyckats ta sig genom de första svåra åren.

– Jag har fått mycket hjälp och det fungerar bra för ensamkommande i Sverige. Även om jag fortfarande känner mig ensam på kvällarna och nätterna så har det ordnat sig, säger han.

Det budskapet vill Mahdi också gärna förmedla till andra unga vilsna själar som har fått en tuffare start i livet än vad något barn förtjänar.

– Ingen 15-åring vill flytta från familjen, men de är tvungna. Jag kände mig aldrig säker under min uppväxt. Det är jättesvårt att aldrig få känna sig lugn och trygg, säger han.

Mahdi har varit fadder åt en annan pojke som behövde stöd under sin första tid i Sverige.

– Jag har flera nya vänner som just har kommit hit och jag försöker hjälpa dem med allt från vad olika ord betyder till var fotbollsplanen ligger. De som kommer hit behöver inte vara så oroliga. För en del går det snabbare att lära sig språket och komma in i samhället, för andra går det långsammare, men det fixar sig säger han.

Själv kom han till Sverige med tomma händer.

– Jag hade bara kläderna jag bar på kroppen.

Han säger att han blev väl behandlad av människosmugglarna och att han reste med olika grupper under olika etapper av resan. Innan Mahdi lämnade Iran hade han skapat sig en bild av Europa genom internet.

– Det var lite annorlunda än jag hade tänkt mig och jag hade ingen aning om att jag skulle komma till Sverige. När vi kom till Norrköping blev jag visad var Migrationsverket fanns, jag intervjuades och fördes till ett transitboende. Två dagar senare kom jag till Estonte i Sundsvall.

De första ett och ett halvt åren var fyllda av ängslan och oro, men i takt med att Mahdi erövrade språket och fick vänner på skolan och fotbollen började han tro på en framtid i Sverige.

– Det är synd om dem som får avslag på sin asylansökan. Jag har haft tre, fyra kompisar från olika länder som har varit tvungna att dra vidare till något annat land. Det var bland annat en marockansk kille som bara försvann. Det är orättvist. Ingen väljer att vara på flykt, säger han.

Mahdi var en hängiven fotbollsspelare redan som liten. Han spelade fotboll med Selånger tidigare men nu räcker inte tiden till.

– Men jag gick en domarkurs i somras och det är roligt att döma, samtidigt som man tjänar lite pengar.

Han har också en dröm om att kunna hjälpa andra människor.

– Efter ett par månader i en invandrarklass på Hagaskolan läste jag 15 olika ämnen på introduktionsprogrammet, IM, på Västermalm och klarade allt. Nu går jag på omvårdnadsprogrammet på gymnasiet och hoppas kunna utbilda mig till sjuksköterska så småningom, säger han.

Flera av Mahdis afghanska vänner har liknande mål.

17-åringen har aldrig ångrat att han lämnade Iran och han säger att hans mamma och en av systrarna nu försöker ta sig till Sverige.

– Jag har allt jag behöver här utom familjen. Vi som har flytt ensamma har personalen på boendena och de är bra, men vi är ändå alltid ensamma, säger han.

Mer läsning