Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ett Tivoliverk bara för kiss, bajs och toapapper

/
  • Processansvariga Malin Tuvesson vid den så viktiga men också känsliga biologiska reningsbassängen i Tivoliverkets bergrum.
  • En mekanisk rensning av avloppsvattnet sker alltid som första steg i Tivoliverket. Här fastar allt som inte löses upp längs vägen dit. Kondomer, tamponger, plats, och annat gott samlas där.
  • En mekanisk rensning av avloppsvattnet sker alltid som första steg i Tivoliverket. Här fastar allt som inte löses upp längs vägen dit. Driftsteknikern Tomas Bäck inspekterar innehållet.

Allt du spolar ner i toan där hemma hamnar till slut i vattnet som en del av ett evigt kretslopp. Men varje år hamnar mer än 90 ton av annat material än kiss och bajs i avloppet. På Tivoliverket tar man hand om allt, från stomi-påsar till gammal lök.

Annons

Tivoliverket vid Norra kajen är Sundsvalls största vattenreningsanläggning. Anläggningen som ligger insprängd i berget under nedre Haga är samtidigt ett av Sundsvalls allra största byggnadsverk. Förutom de gula rötkamrarna på Heffnersvägen är det bara en anonym ingång under gamla E4:an som visar på platsen. Men inne i berget pågår en avancerad process som dagligen ger alla medborgare rent vatten.

– Allt avloppsvatten måste rensas och det görs i flera olika steg här inne. Det mesta av avloppet hamnar först i Regnbågen, en lång bergtunnel som även fungerar som bräddningsmagasin vid risk för översvämningar. Men sedan rensas allt avloppsvatten i olika processer. Det första är en mekanisk spärr i form av ett effektivt galler, förklarar Malin Tuvesson som är process- och utvecklingsansvarig på Mittsverige Vatten.

Två stora maskiner och tuggar en bit in i berget. Lukten är närvarande men inte så obehaglig med tanke på maskinernas syfte och innehåll.

– Här hamnar allt som spolas ner på toan och i vasken där hemma. Det mesta av kiss, bajs och vanligt toapapper hinner lösa upp sig innan det når gallret, men resten fastnar här, säger driftsteknikern Tomas Bäck och lyfter på en skyddslucka för att visa innehållet.

Kondomer, tamponger, tops-pinnar och skal från både frukter och grönsaker trängs med avföringsklumpar och handdukspapper på gallret.

– Man upphörs aldrig att förvånas över vad folk verkar slänga i toan. Vi hittar bland annat gamla t-tröjor, plastsäckar och en hel del stomi-påsar i renset. Fattar inte hur man ens får idén att spola ner sånt i toan, säger Tomas Bäck och skakar på huvudet.

Efter den mekaniska rensningen fortsätter vattenreningen i dels ett kemiskt steg, där fosfor tas bort genom att metallsalt tillförs. Föroreningen blir tyngre och sjunker ner till bottenslam. Nästa vattensreningssteg är en biologisk rensning i luftningsbassänger. Anläggningen har levande organismer i bassängerna som äter upp olika föroreningar i vattnet. Ett sätt efterlikna naturens egen förmåga att bryta ner föroreningar. Det är en känslig process som lätt kan störas av de obrytbara ämnen som också hamnar i avloppsvattnet. Olja, målarfärg och mattfett kan lätt fastna och orsaka stopp eller störningar i processen. I sista ledet låter man kvarvarande slam sjunka till botten i sedimenteringsbassängerna. Slammet pumpas till rötningskamrarna och rent vatten återförs rakt ut i Sundsvallsfjärden där det snart återgår till vattnets naturliga kretslopp.

Ett kretslopp som måste fortgå och fungera. Det produceras inget nytt vatten på jorden utan allt återanvänds helt naturligt. Vatten dunstar från markytan, hav och sjöar och återförs via regn. Därför är det viktigt att det vatten som återförs till naturen efter användning är så rent som möjligt.

– Kiss, bajs och vanligt toapapper är det enda som ska spolas ner på toan. Allt annat riskerar att förorena vårt grundvatten, avslutar Magnus Viklund, informationsansvarig på Mittsverige Vatten.

Mer läsning