Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ewelina tog sig ur hemlöshet och missbruk

/
  • KRIS i Sundsvall har blivit Ewelina Hollströms andra hem.
  • Dottern Saga, fyra månader, har gett Ewelina Hollström ännu en anledning att kämpa.
  • Ewelina Hollströms erfarenheter gör att hon i sitt jobb på KRIS kan hjälpa andra.

Hon var hemlös och nere på botten.
Men för två år sedan kom vändpunkten. Ewelina Hollström, som tagit droger sedan hon var 15 år, satte sig i en bil på väg till ännu ett behandlingshem.
I dag har hon både jobb, hem och en dotter. Och hon är helt drogfri.

Annons

Numera räknar Ewelina Hollström den 18 november som sin andra födelsedag.

– Första året jag kämpade för att bli drogfri så räknade jag dagarna. Nu lever jag mitt liv och jag räknar inte dagarna längre. För mig är den 18 november en påminnelse om vart jag har varit, säger Ewelina Hollström.

Hon jobbar på KRIS sedan i november förra året men just nu är hon mammaledig med dottern Saga, fyra månader. Nu har hon varit drogfri i två år.

– Saga, hon har blivit mitt allt här i livet. Nu har jag någonting mer att kämpa för. Samma sak med jobbet, jag får hjälpa andra som har det jobbigt och svårt.

Anledningen till att hon hamnade i missbruk var flera. Hon var femton år då hon började med droger.

– Jag hade en ganska jobbig uppväxt. Min mamma har mått dåligt och jag fick flytta runt lite här och där. Sedan blev det ju så att jag kom i fel umgänge och började missbruka. Jag klarade inte skolan jag var mer frånvarande än vad jag var där.

Från början blev det alkohol, GHB och amfetamin. På slutet blev det allt möjligt eller det som hon för tillfället fick tag på.

– Till slut så bodde jag på gatan eller så fick jag sova hos någon.

Att det blev den där novemberdagen för två år sedan som blev vändpunkten berodde på att hennes botten var nådd.

– Jag orkade inte längre, jag hade gett upp om livet. Ibland så tog jag saker och så hoppades jag att jag inte skulle vakna upp nästa dag. Och när jag väl vaknade tänkte jag fan, jag är fortfarande kvar här. Jag lekte med livet hela tiden.

Behandlingshemmet hon åkte till heter Nianfors och ligger avsides utanför Hudiksvall. Det låg långt bort från de andra som missbrukade hemma i Sundsvall. Under sex månader fick hon tid att landa i sig själv.

– Jag satt bara och grät och grät efter allting som jag gått igenom och jag pratade. Det lättade och jag tänkte att jag behöver kanske inte ta någon drog för att slippa känna det här. Jag ville inte ha ett liv på gatorna här i Sundsvall.

Familjen har betytt mycket, särskilt hennes syster som hon alltid sett upp till. Men under sitt missbruk kunde hon inte förstå att det hon gjorde sårade dem.

– De har stått uppe på sjukhuset när jag tagit en överdos och grinat och jag har skällt på min mamma för att hon har satt mig på ett LVM-hem. Det var det värsta hon kunde göra tyckte jag och jag hatade henne för det. Men i dag kan jag se det på ett annat sätt, i dag älskar jag henne för att hon kämpade för mig.

Efter behandlingen fick Ewelina Hollström praktik på KRIS, och sedan blev det en anställning. KRIS har blivit hennes andra familj, där kan hon hjälpa andra och det är genom att hjälpa andra som man hjälper sig själv, säger hon. Ibland får hon ta emot samtal från mammor som är oroliga för att deras döttrar börjat med droger.

– Det tar ganska lång tid innan de tar riktig hjälp. Jag tycker att man ska ta hjälp mycket tidigare för man får inte stopp på det själv om man väl är inne i cirkeln. Det finns vi på KRIS, det finns bra människor på sociala, anhörighetscenter för föräldrar som har det jobbigt.

Hon tycker att missbruket har krupit ner i åldrarna.

– Tjejerna sminkar sig när de tretton, förut var det kanske femton, sexton. Alkoholen börjar de hitta redan i tolvårsåldern. Man ser hur allting börjar gå ner i åldrarna och jag tycker att det är hemskt.

I dag ser hon ljust på framtiden för sig och sin dotter.

– En dålig dag för mig i dag det är inte ens i närheten av en bra dag för mig ute i missbruket. Det har blivit lite av mitt motto.

Mer läsning

Annons