Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Flydde med åtta barn från IS bombningar: "I Timrå kan barnen få en framtid"

/
  • Hela familjen Sadiq på förläggningen på Åstön. Från vänster på bilden; Ahmad, Helyam, Elaf, Mida, pappa Hamadamin, tvillingarna Chawan och Chawere, mamma Jinan Najmadin, Aiman och Mahamad.
  • Barnen tillbringar den mesta tiden inomhus i sitt rum.
  • Mamma Jinan Najmadin med minstingen Mahamad, ett år.
  • Vintern har kommit till Åkerö. Sysslolösheten är påtaglig men bryts ibland av de dagliga promenaderna till och från matsalen på förläggningen.
  • En gräsplätt på förläggningen får agera fotbollsplan. Flyktingarna spelar fotboll för att hålla värmen och för att ha någonting att göra.
  • Hamadamin Sadiq visar fotografier från familjens hus hemma i Irak. På bilden står barnen på en hög med betongsten och bråte, det som var deras hem är nu en sönderbombad ruin.
  • Hamadamin Sadiq visar bilder från deras flykt genom Europa för döttrarna Helyam och Mida.
  • I rummet på förläggningen får hela familjen plats; två vuxna och åtta barn.
  • Familjen Sadiq bor i en av de gamla militärbarackerna intill vägen ut mot Skeppshamn.
  • Strorebror Ahmad får ta ett stort ansvar på dagarna med att sköta om sina småsyskon och minstingen Mahamad.

Åttabarnsfamiljen Sadiq är en av flera barnfamiljer som bor på flyktingförläggningen på Åstön.
Deras vardag är sysslolöshet och väntan.
– Jag vill gå i skolan och bli lärare, säger åttaåriga Mida.

Annons

Det är kallt i Åkerö på Åstön, några minusgrader, och snart kvällsskymning trots att klockan bara är tre på eftermiddagen när ST hälsar på.

Från början sades det att flyktingförläggningen skulle ha plats för 183 personer, men den stora flyktingströmmen gör att 300 flyktingar nu trängs i de gamla militärbyggnaderna. Närmare 100 av dem är barn eller tonåringar.

Trots att det bor så många på förläggningen syns bara en handfull personer utomhus vid de röda barackliknande byggnaderna. Ett par står och röker vid verandan till storstugan som får agera matsal. På en gräsplätt som fungerar som fotbollsplan springer några unga män omkring och jagar en boll, för att hålla värmen och för att ha någonting att göra.

På bilparkeringen vid huvudbyggnaden träffar ST:s reportageteam diakonen Birgitta Sundborg. Hon jobbar på Tynderö församling och ägnar en stor del av sina arbetsdagar åt att hjälpa till på förläggningen.

– De flesta håller sig inomhus på grund av kylan, säger Birgitta och tar oss med för att hälsa på hos familjen Sadiq, en av många barnfamiljer som trängs i de små rummen i de röda huslängorna.

Den kurdiska familjen Sadiq bor i ett rum som är omkring 40 kvadratmeter stort. Där finns tre våningssängar med sovplats för sex personer, en liten byrå samt ett par madrasser på golvet. Några andra möbler får inte plats i rummet som är fyllt med kläder, leksaker, kassar med familjens tillhörigheter – och med barn.

Familjen Sadiq har åtta barn i åldrarna mellan ett och femton år.

– Vi flydde från kriget för en månad sedan. Det var en lång och jobbig resa. Vi var tre vuxna, jag, min fru och min svåger, med ansvar för åtta barns liv och hälsa. Vi fick ofta gå hungriga och några av barnen var sjuka under resan, säger pappan Hamadamin Sadiq.

Han visar fotografier från familjens hem i Irak. På en bild står barnen på en hög med betongsten och bråte. Det är allt som är kvar av deras hus. En annan bild föreställer ett utbränt bilvrak, familjens bil.

– IS bombade huset. När de hotade att döda mig blev vi tvungna att fly, säger Hamadamin.

På ett fotografi sitter han på huk med hjälm på huvudet. I mörkret bakom honom syns eldslågor.

– Jag arbetade som polis och vi bekämpade IS eftersom de är kriminella. Bilden är från striderna, säger han.

Han är glad att familjen klarat sig med livet i behåll, ända till Sverige och Åstön.

– Här kan man känna sig säker. Här är barnen trygga och här kan de få en framtid.

Barnen flockas runt ST:s fotograf Therese och vill gärna bli fotograferade.

De äldsta pojkarna Ahmad, 15 år, och Aiman, 14 år, berättar att de vill börja gå i skolan så fort som möjligt. De har stora planer för framtiden. De vill studera på universitet och båda ska försöka utbilda sig till läkare.

Deras lillasyster Mida säger att hon också längtar efter att få börja i svensk skola. Hon vill bli lärare när hon blir stor.

Men ingen av dem har fått börja i skolan ännu, och det kan dröja. Den närmaste skolan, i Söråker, har egentligen inte plats för dem. Skolan är redan överfull med svenska elever på grund av de stora barnkullarna i Söråker på senare år. På grund av de trånga lokalerna håller den just nu på att byggas ut så att barnen åtminstone ska få en matsal.

Troligen måste flera av flyktingbarnen gå i någon annan skola ännu längre bort i kommunen. Men också det kan bli svårt på grund av den akuta lärarbristen. I år tvingades Timrås barn- och utbildningsnämnd lämna tillbaka fyra miljoner av sin redan hårt bantade budget till kommunen, eftersom man inte lyckats anställa tillräckligt många lärare.

Hamadamin Sadiq och hans fru Jinan Najmadin vill också, liksom barnen, komma vidare i livet. De vill lära sig svenska och börja arbeta. De hoppas att det ska gå snabbt. Men även det kan dröja.

Mängden flyktingar gör att det kan ta lång tid innan de ens kan börja på SFI, Svenska för invandrare. Att sedan lära sig språket hyggligt, få en egen bostad och ta de första stegen in på den svenska arbetsmarknaden ligger troligen flera år in i framtiden.

Vuxna och barn på förläggningen saknar mest av allt någonting att göra på dagarna. Det är inte bara avsaknaden av skola och arbete som gör dagarna långa. Åkerö ligger i skogen vid havet, 17 kilometer från närmaste samhälle, butik, restaurang och annan samhällsservice i Söråker.

– Barnen är ute och leker en del trots kylan. Men annars gör vi inte så mycket. Vi sitter här på rummet, går och äter i matsalen och går tillbaka till rummet igen, säger Hamadamin.

Sysslolösheten är påtaglig. De väntar, utan att veta riktigt på vad. Men de tror att de svenska myndigheterna gör vad de kan för att hinna hjälpa dem och alla andra flyktingar.

– Vi vet att det är många som flyr hit nu. Men i framtiden hoppas vi att vi ska få en bostad, skola och jobb så att vi kan komma in i samhället och bli svenskar på riktigt.

Läs mer:

Stort engagemang för flyktingsituationen på Åstön

Åkerölägret på Åstön väcker mycket känslor

Dokumentation av individer på Åkerö

Mer läsning