Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Fosterhem går före nätverket

Två månader gammal blev Emma placerad hos sin farmor och farfar. Där bodde hon fram till fem och ett halvt års ålder. Sedan dess har hon tvingats flytta tre gånger. Nu väntar den fjärde flytten — till ett fosterhem.
Trots att det finns en faster och farbror som vill ta hand om Emma och hennes lillebror. Och en farmor och farfar som längtar.

Annons
Nej, det har inte varit enkelt. Inte för någon.
Och det har kostat. Tillit, trygghet och förtroende.
Värst är det för barnen, säger farfar. Det är dom som får betala priset.
Föräldrarna är missbrukare. De kan inte ta hand om sina två barn och det var därför som farmor och farfar ryckte in och tog hand om Emma när hon var två månader.
Så fick det vara tills Emma var 5,5 år. Då, för ett och ett halvt år sedan, skulle socialtjänsten i Sundsvall ompröva placeringen. Sedan dess har hon bott på tre olika ställen. Bland annat på ett utredningshem och ett jourhem samt en kortare mellanperiod hos farmor och farfar.
Och nu är det bestämt att Emma och hennes lillebror ska flytta till ett fosterhem i norra Hälsingland.
Beslutet har överklagats av barnens föräldrar och ärendet ligger nu hos länsrätten.
Jag har inte en chans att få träffa dem om de flyttar dit, för jag saknar bil och körkort och jag har ingen telefon, säger pappan
I stället vill föräldrarna att barnen placeras hos en faster och farbror, som bor fyra kilometer från deras farmor och farfar.
Vi står beredda att ta hand om barnen och vi lever under ordnade förhållanden. Våra barn är snart vuxna och vi känner Emma och hennes lillebror mycket väl, säger fastern.
Hon är utbildad barnsköterska och arbetar inom omsorgen.
Jag trodde givetvis att vi skulle bli bemötta som en resurs för de här barnen. Men socialtjänsten har inte ens velat utreda oss som ett tänkbart alternativ, trots att vi ingår i barnens naturliga nätverk, säger hon.
Ibland är nätverken ovärderliga, som när barn förlorade föräldrar i flodvågskatastrofen i Thailand, påpekar hon.
De här barnens nätverk är också viktigt!
Nu upprätthålls barnens kontakten med farmor, farfar, faster, farbror och kusiner med en umgängesdag varannan lördag.
Det är så uppslitande varje gång de ska åka, säger farfar.
Och familjen är kritisk till hur socialnämnden har hanterat det hela.
Flickan är sju år och har fått vara med om alldeles för mycket. Hon får inte vara barn. Hos oss hade hon ett tryggt hem, lekkamrater och en dagisplats, säger farfar.
Att ta sig an två små barn när man är pensionär är för tungt, tycker de. Men de ser gärna att faster och farbror tar över.
Det vill jag också, säger pappan. Men målet är förstås att barnens mamma och jag på sikt ska kunna ta hand om dem.
Lena Österlund (s) är ordförande i socialnämndens individ- och familjeutskott. Hon är väl insatt i ärendet, men hänvisar till sekretesslagstiftningen.
Vi kommenterar aldrig enskilda ärenden, säger hon.
Emma heter i verkligheten något annat.

Mer läsning

Annons