Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Glädjen i skrattet och friden

Annons
Glädjens glädje
Hantverksprogrammet Foto och media
Bildens Hus, Universitetsallén

Att avbilda glädje, som Sundsvalls gymnasiums fotoelever har gjort, borde vara en tacksam uppgift. Glädje är ju en så omedelbar, grundläggande och i positiv bemärkelse primitiv känsla att den borde vara lätt att kommunicera.
Men det är lätt att lura sig på glädjen: ibland blir den tröttsam i all sin påtaglighet. För mycket enkel glädje kan bli lika ospännande som en tv-serie utan skurk, där lyckliga och glada människor utan störningsmoment bara blir lyckligare och gladare.
Därför är det tur att eleverna plockat fram olika glädjeaspekter. Och att en del inte nöjt sig med att avbilda något glatt utan tagit ett kliv till, lagt till något mer.
Här finns förstås bilderna av glada människor i glada situationer. Andra bilder visar motiv som gör fotografen glad. Utan den medföljande texten skulle det vara svårt att koppla vissa av dem till glädje, eftersom de inte nödvändigtvis ger betraktaren samma association.
Glädje är inte alltid skratt, menar somliga, och här blir det intressant. Den finns i djup fridfullhet, som hos Leo Granlunds ensamma person på en mörk strand. Och Jimmy Halléns bild av ljuset i skogsstugans dörrglas en snöig kväll får mig direkt att känna hur underbar denna syn är för en trött, frusen vintervandrare.
Rose-Marie Frölander har i Dreams manipulerat en solig skogsstig till en suddig och fragmentarisk bild, likt en man ser om man kisar med ögonen, flåsar efter en språngmarsch eller vaknar efter en sommartupplur. I den stilla glädjens tecken har även hon tagit ett steg bortom det uppenbara och lockar fram ett djupare igenkännande.
Men bland de skrattande människorna gillar jag särskilt Amanda Fornells humoristiska prinsessa i en skitig värld. Hon har förstått att man inte har roligare än man gör sig.

Mer läsning

Annons