Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Glest i stimmen när surströmmingarna drar norrut

Det har blivit svårt att fylla surströmmingsförråden.
Fiskarna tvingas dra sig norrut för att få upp tillräckligt och nu oroas de för framtiden.
Finska trålare ses som boven dramat.

Annons
Det är problem med tillgången på vårlekande strömming, den sorten som används för surströmming. Jan Söderström, ordförande för intresseföreningen för Norrlands salterier och ägare av Oskars surströmming i Söråker, har sin förklaring klar till varför fisket förändrats så drastiskt: Ett 20-tal jättebåtar.
Finska trålare fiskar upp allt. De använder finmaskiga nät som får med sig rubb och stubb, säger Jan Söderström.
I Sundsvallstrakten ser det fortfarande bra ut, men farhågorna är att jättetrålarna ska söka sig hitåt. Jan Söderström berättar att en av de stora finska trålarna kan ta upp 60 ton på ett dygn. Hela surströmmingsfiskeriet i Sverige landar på ungefär 700 ton per år.
Snart har de fiskat upp allt. Salteriföreningens representanter har deltagit i möten, men Fiskeriverket har inte tagit åt sig, säger Jan Söderström.
Omkring den 20 maj vill han vara klar med sitt fiske, men det ser kärvt ut i år.
Fiskaren i Öregrund har inte fått något alls. Och när strömmingen har lekt ifrån sig är det inget att göra surströmming på, säger han.
För tre fyra år sedan började hans fiskare jobba i Öregrund, nu är det ingen idé. Starten sker istället i trakterna av Ljusne.
Kommer de stora finska båtarna nästa höst blir det fort utfiskat. Vi är oroliga, säger Jan Söderström.
Höstlekande strömming har varit i minoritet de senaste 50 åren. Nu tycks ett skifte vara på gång, något som sker med ungefär 50 års intervall.
Det kan finnas naturliga orsaker som salthalter och skiftningar i klimatet, men ingen kan svara på vad det beror på, säger Lars Berglund, ordförande i Gävlefisk.
Men också han oroas av de stora trålarna.
Det finska fisket har förändrats och vi tror inte att det är bra i längden, säger Lars Berglund.
Samma teorier har Teija Aho på Fiskeriverket, en myndighet som nu drar igång ett forskningsprojekt för att ta reda på varför det ser ut som det gör, någon gång i höst förväntas resultat. Om det finns ett problem med konkurrensen kan Fiskeriverket ta upp det med sin finska motsvarighet, verken samarbetar bland annat när det gäller forskning och fiskekvoter.
Men Teija Aho har inte riktigt samma syn som fiskarna på tillgången av strömming.
Det finns inte tillräckligt med strömmingsfiskare i Sverige, man fiskar inte upp de kvoter som tilldelats, säger hon.
Det betyder att andelar byts, Finland får mer strömming och Sverige får tillbaka någon annan fisksort.
Vi gör beräkningar, som kontrolleras internationellt, de visar att det finns hur mycket strömming som helst, säger Teija Aho.
När Fiskeriverket räknar görs ingen indelning finns mellan höst- och vårlekande strömming.

Strömmingsfakta
Sill från Östersjön (norr om Kalmar) kallas strömming och blir högst 15-20 centimeter lång.
Vårlekande strömming håller sig närmare kusten, höstlekande strömming längre ut i vattnet.
Nu för tiden är det vårlekande strömming som används till surströmming. Säsongen är kort - strömmingen ska vara lagom stor. De som fiskar börjar i söder och drar sig norrut eftersom, i och med att starten flyttats norrut har premiären försenats.
I Finland används även de minsta fiskarna, bland annat som rävfoder.

Mer läsning

Annons