Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

H som i hjortfarm

/
  • Hjortarna ska kunna leva ett naturligt liv i hägnet. Sölgropar är viktiga när det blir för varmt och för att hålla myggor och knott borta.
  • En av hjortarna är så tam att hon äter ur handen. Lars-Olof har stor respekt för sina djur.
  • En arg hjort lägger öronen bakåt, går styvt på benen, hänger ut tungan och gnisslar med tänderna. Men den här hjorten är nog bara nyfiken.
  • Den lilla kalven är helt luktlös den första tiden. Då kan den ligga alldeles stilla i sin kamouflerade päls och undgå rovdjur.

Inte nog med att de ger fint kött och håller landskapet öppet. De kan även bli en riktig turistmagnet för den uppfinningsrike. Lars-Olof Ulin ska starta hjortsafari i sitt hägn.

Annons
De är nyfikna av sig, hjortarna. När Lars-Olof kallar på dem utanför stängslet kommer de springande från alla håll. Han har 60 kronhjortar i sitt hägn i Indal. Nu flockas de runt hans hink som skramlar av kraftfoder. Det syns inte till några hornprydda huvuden. Handjuren håller sig gömda uppe i skogen.
De såg oss när vi kom, säger Lars-Olof.
Hindarna däremot gör allt för att komma över lite kraftfoder ur hinken. En av dem kommer ända fram och hälsar. Hon är ledare i flocken och har sett till att bli vän med sin ägare. Nyfiket sträcker hon fram mulen och får en klapp. Hennes beteende gör de andra lugna och fler vågar sig fram till hinken.
Man måste ha respekt för dem. De skulle kunna slå av en arm på mig med framklövarna. Det gäller att lära känna dem och om någon visar sig vara bråkig så får man ta bort den, säger Lars-Olof.
Han sitter med i Riksförbundet för Svensk hjortavel där han är ordförande i Norrhjort. Intresset för att ha hjortfarm har ökat de senaste åren och just nu är det fem stycken mellan Umeå och Sundsvall som håller på att bygga. I länet finns hittills redan en handfull hjortfarmar.
Snart kommer man kunna gå på hjortsafari i Lars-Olofs hägn. Han kom på idén efter att många hört av sig och varit intresserade av att titta på hjortarna. Han kontaktades av Hotell Liden och Östansjö jakt- och konferens som vill skicka sina turister på hjortsafari.
Jag ska använda traktorn med kärran som jag fraktar korna på. Där får folk sitta på bänkar och mata djuren. När hjortarna blir vana så kommer nog en del att äta direkt ur handen. Och så blir det ett staket mellan traktorns körväg och hjortarna, säger han.
På en hjortfarm på Åland blev hjortsafarin så populär att turisterna gav mer än köttroduktionen. Men Lars-Olof har inte så stora förväntningar på sin safari.
Det är ofta köttet som lockar för dem som väljer hjortar som boskap. De ger ett proteinrikt och magert kött av hög kvalité. Hjortarna kräver inte så mycket tillsyn och utvecklar stor muskelmassa i förhållande till det foder de äter. Lars-Olof valde att gå över till hjortar för 15 år sedan. Han ville hålla landskapet öppet och ser det samtidigt som en hobby.
Varje år tar han mellan 25 och 30 djur till slakt. Det är Lars-Olof själv som skjuter djuren inne hagen.
Det gäller att inte bli för engagerad. Visst kändes det jobbigt i början, men det är sådant man måste kunna ta. Annars kan man inte hålla på med det här, säger han.
Alla djur han slaktar har han haft beställning på innan. De skjuts inne i hägnet och vanligtvis brukar inte de andra djuren reagera när kamraterna faller ned döda. De kan fortsätta att beta runt de liggande kropparna. Köttet säljs direkt till konsumenten styckat och klart.
Det finns mycket att tänka på för en nybliven hjortägare. Till exempel att handjuren kan stånga ihjäl varandra om de är jämnstora. Det hände en gång i Lars-Olofs hägn. En hjort hittades död och vid obduktionen upptäcktes tre hål i levern. Sedan dess har han alltid sett till att det är några års åldersskillnad mellan hanarna. Då kommer den äldsta automatiskt att dominera över de andra.
Tillstånd för att få ha hjortfarm söker man hos länsstyrelsen.


Det här behöver hjorten:
Bete: Ska ha proteinrikt bete, minst tio procent av hägnet ska vara trädbevuxet så att hjortarna kan söka skydd.
Stödutfodring: Under vinterperioden behöver djuren hö och ensilage. De kan få kraftfoder under den kallaste delen av vintern. Kalvar behöver extra tillskott.
Stängsel: En stor investering. Det gäller att dra stängslet så att mesta möjliga mark inhägnas med minsta möjliga stängsel.
Vatten: Ständig tillgång på friskt vatten är ett krav. Hjortar ska kunna rulla sig i så kallade sölgropar.
Källa: Riksförbundet för Svensk Hjortavel

Kort om kronhjort (Cervus elaphus):
Kännetecken: Vårt största hjortdjur näst efter älgen med en mankhöjd på 120-150 cm. Pälsen är rödbrun om sommaren och gråbrun om vintern. Käk-och nospartiet är ganska långt. Kalven är ljusprickig under de första veckorna.

Förekomst: I Syd- och Mellansverige finns kronhjortar som planterats ut eller rymt från hägn. I mellersta Norrland har samma sak hänt och där finns även hjortar som vandrat in från Norge.

Föda: På sommaren äter de löv, örter och jordbrukets grödor. Höst och vinter äter de bärris, ljung, skott och knoppar.

Fortplantning: Brunsten infaller i september. Hinden föder en kalv i maj. Den följer henne tills hon får nästa års kalv.

Mer läsning

Annons