Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Här kan Sundsvallsborna minnas sina husdjur

/
  • Minneslunden för djur ligger i en glänta med utsikt över Gärdetjärnen.
  • På Djursjukhuset i Sundsvall är inte alla djur lika friska och alerta som kattungen Sheriffen. Maria Karlsson är klinikchef, hon har märkt att allt fler väljer att kremera de djur som fått somna in.
  • Sköldis är ett av de djur som fått ett minnesmärke på platsen.

I en dunge med utsikt över Gärdetjärnen ligger Sundsvalls kommuns enda begravningsplats för djur.
– Det är ett skogsområde med en äng som vi slår. Det är fin utsikt över tjärnen, säger Cecilia Andersson, landskapsarkitekt på Sundsvalls kommun.

Annons

I minneslunden finns ett tjugotal kors och stenar som påminner om uppskattade och saknade husdjur som inte längre finns i livet.

– Det är viktigt att det finns en sådan här plats. Många har en stark anknytning till sina husdjur och jag tror många vill ha en plats att sprida askan dit de kan komma för att minnas sina djur. Alla har inte tillgång till egen mark att sprida askan på, säger Cecilia Andersson.

Minneslunden har funnits länge men är för många okänd. Inte mycket vittnar om att platsen finns, men några av de större vita korsen kan ses från vägen som går förbi Gärdetjärnen. Några skyltar som pekar ut platsen finns det inte.

Skalman, Sköldis, Albin och Tusse är några av djuren som fått minnesmärken på platsen. Men från kommunens sida vill man helst att man inte ska sätta upp några personliga märken på platsen.

– I riktlinjerna står det att man får sprida aska efter sällskapsdjur på platsen. Det står också att man inte ska sätta upp några personliga minnesmärken egentligen, det är för att de kan gå sönder när vi slår ängen.

Det är alltså inte tillåtet att gräva ner döda djur på platsen utan det är bara aska efter djuren som får spridas på platsen.

Maria Karlsson är klinikchef på Djursjukhuset i Sundsvall, hon säger att det vanligaste är att man kremerar djur som avlivas i dag. Något som inte var självklart när hon började arbeta som veterinär.

– Jag upplever att djuren har fått en annan plats i dag än när jag började för 25 år sedan. Då var det fler som tog med sig djuret efter en avlivning och man tyckte att kremering var dyrt, i dag är många beredda att kosta på det ganska mycket, man kanske till exempel vill ha en fin urna att spara askan i.

Att det finns en särskild plats där man kan minnas sina husdjur tycker hon är bra.

– Hunden är en familjemedlem och i en del fall kanske den enda familj man har. Oavsett om man väljer att gräva ner eller kremera djuret så blir saknaden varken mer eller mindre, men det är bra att det är kommunen som har en minneslund, så att marken helt plötsligt inte ska användas till något annat. Jag tror att det fyller en funktion för många, säger hon.

Mer läsning

Annons